Hur föräldrarnas attityder påverkar ett barns framgång som vuxen

Ett barn är en upprepning och återspegling av sina föräldrar, av familjeordningen, och dess uppfostran börjar bokstavligen från de allra första dagarna. Den lilla hjärnan absorberar vuxnas gester, intonationer och känslor för att förbereda de mest effektiva reaktionerna. Det grundläggande komplexet av psyko-neurala förbindelser i hjärnan bildas före 5-6 års ålder. Då utvecklas barnet intellektuellt, fysiskt och uppfattar moraliska normer, men det är i förskoleåldern som det lär sig de grundläggande reglerna och kommunikationssätten.

Vi ville ha det bästa..

Varje förälder som uppfostrar ett barn utgår från att han eller hon ska erbjuda bästa möjliga levnadsförhållanden, de mest användbara, utvecklande aktiviteterna, den godaste och hälsosammaste maten. Han använder många stereotypa, föråldrade intryck och är ovillig att kritiskt granska sina kunskaper och vanor. Därför gör föräldrarna en massa onödiga och onödiga saker i förvissning om att de har försökt så hårt som de borde.

Unga mödrar vet inte varför de köper en massa böcker och leksaker om utveckling och tar sitt barn till en skola för tidig utveckling, annars kommer barnet att hamna hopplöst ”bakom” de andra. Sedan ser han eller hon med fasa hur barnet i första klass hatar organiserade klasser, eftersom han eller hon vid 3-4 års ålder ville springa runt och kladda ut kritor på väggarna i stället för att arbeta med ätpinnar och mental aritmetik. Detta är anti-mänskligt, anti-pedagogiskt, anti-fysiologiskt.

Sedan studerar och undervisar barnet från morgon till kväll (tydligen enligt Lenins farfars föreskrifter), deltar i klubbar och sektioner, gör en massa onödiga, meningslösa projekt. Och drömmar om att tälta och lära sig att göra upp eld. Och återigen hatar hon tyst och stilla skolor med varje fiber av sin varelse. Återigen undrar den omtänksamma mamman varför det smartaste barnet inte har uppnått något vid 30 års ålder. Han är bara van vid att få ”A” och är därför rädd för att göra ett misstag, att göra fel, att se dum ut, så han kommer inte att få en prestigefylld karriär, de behöver ledare, inte nördar.

De viktigaste färdigheterna och attityderna i barndomen

Låt oss diskutera universella pedagogiska attityder med barn från 3 till 7 år, när barnet aktivt interagerar med världen omkring sig, bestämmer gränserna för sin personlighet och samtidigt villkorslöst litar på sina föräldrar och äldre människor i allmänhet. Attityd är en signal från vuxna som omvandlas i barnets mentala struktur, blir en inre motivation och övertygelse och bestämmer riktningen och resultatet av tankar och handlingar.

1. Kognitiva-intellektuella attityder– Den allmänna idén är att ackumulera inte mängden kunskap, utan mängden inlärning och kognitiva färdigheter. Ett barn ska inte bara lära sig exempel och svar utantill, utan ska använda olika sätt att göra saker och ting, använda olika sätt att tänka, logiska operationer. Observera, analysera, jämföra, generalisera, tolka, utvärdera, göra prognoser och andra mentala handlingar.

2. Beteende- och viljeinriktade attityder– syftar till att skapa ett personligt motivationssystem. Barnet behöver fatta beslut medvetet, övervaka och korrigera genomförandet av dem och hållas personligt och kollektivt ansvarigt. Insensibilitet, lyhördhet, lyhördhet – ledande egenskaper hos barnets medvetande som är anpassat för att lära sig så snabbt som möjligt av vuxna. Det är därför den upprepade upprepningen av fakta, regler och handlingar som blir grunden för beteendemönstret under barndomen, tills barnet automatiskt börjar reproducera de inlärda färdigheterna.

3. Känslomässiga och känslomässiga attityder– Kanske det ledande området för mental utveckling under barndomen, som bestämmer innehållet och karaktären hos lek, kommunikation och kognitiva aktiviteter. Barnet bedömer först en situation på nivån ”bra – dåligt” och ökar gradvis komplexiteten i bedömningsgraderingen. Han/hon försöker hela tiden bedöma och rangordna allt, vem som är viktigast, vad som är det bästa sättet att agera, vilka karaktärer är mer lika.

Föräldrarnas attityder tränger gradvis in i barnets sinne och undermedvetna och påverkar barnets humör och psykologiska tillstånd och även många av dess naturliga förmågor. De påverkar tänkande och beteende, sätter upp mål och sätt att uppnå dem, därför kallas de ofta för målbeskrivningar. Det är attityderna som är ”överföringsmekanismen” mellan dessa block i psykets struktur, såsom behov och behovet av att tillfredsställa dem.

Funktionerna i föräldrarnas attityder syftar till en omfattande och balanserad uppfostran av barnet:

1. Lärande – förvärv och konsolidering av nya kunskaper, färdigheter och förmågor

2. Utveckling – utvecklingen av psykofysiologiska indikatorer i enlighet med åldern;

3. pedagogisk – främja känslor och känslor, en positiv attityd till omvärlden;

4. anpassningsbar – anpassar sig till den aktuella sociala kommunikationsmodellen;

5. Motivering – prioritering och fastställande av livsmål, förmågan att uppnå vad han eller hon vill;

6. Kumulativ – överföring och ackumulering av livserfarenhet och exponering för moraliska och etiska normer och regler;

7. Metodologisk – behärskar meningsfulla regler för kommunikation och beteende, interaktion med andra människor.

Dessutom har attityder en utvärderande och kontrollerande funktion – de kontrollerar och utvärderar vad som händer i enlighet med inre uppfattningar och övertygelser och korrigerar de erhållna resultaten. Att ha giltiga attityder hjälper ditt barn att reagera på rätt sätt på olika situationer och företeelser.

Regler för att kommunicera med ditt barn

Det är upp till föräldrarna att bestämma vilken kommunikationsstil barnet kommer att anta: auktoritär, dominerande, underdånig eller tillitsfull, partnerliknande och ansvarsfull. Som barn litar barnet på sina föräldrar villkorslöst och försöker följa alla instruktioner. Detta medför ytterligare pedagogiska skyldigheter, så att deras inre potential, förutsättningarna för en harmonisk utveckling och anlag för vissa aktiviteter och uppgifter, inklusive kommunikativa, lärande och kreativa uppgifter, förverkligas.

1. agera i proportion till barnets ålder och personliga förmåga, inte idealisera eller kritisera utan anledning. Ett förskolebarn skiljer sig från ett mer moget barn genom att han/hon ännu inte har några egentliga psykologiska försvarsmekanismer och inte kan motstå trycket från vuxna. Målet med föräldraskapet är att ge barnet ett konstruktivt och produktivt kommunikations- och beteendemönster snarare än ett ”protesterande” och ultimatumatiskt sådant.

2. Använd dialogform för kommunikation med återkoppling, inte bara söker lydnad. Barnet ska agera medvetet och ansvarsfullt och ha lämpliga kommunikations- och beteendemässiga reaktioner. Om vuxna höjer sin röst, vilket inte är ovanligt i familjelivet, bör de inte gömma sig under sängen, utan fråga vad som hände, att de inte gillar att kommunicera i en sådan ton.

3. Jämför ditt barn endast med dig själv, Inte med andra barn eller med idealbilder av små genier och talanger. Du kan säga ”idag gjorde du skalor mer flytande och nästan utan misstag”, inte ”Mozart gav redan i din ålder konserter för kungligheter”. All motivation går förlorad i detta kommunikationssätt: ”Alla öar har upptäckts för länge sedan”, Mozart kan inte längre fångas upp.

4. Bedöma barnets handlingar försiktigt, Det är mycket bättre att säga ”din applikation ser lite rörig ut, låt oss göra om den tillsammans” än ”jag visste att du inte skulle ha hjärnan att limma tre cirklar”. När allt kommer omkring, alla föräldrarnas ord och bedömningar uppfattar barnet också som sanna, sanningsenliga, det är inte utan anledning att det finns ett ordspråk ”Kalla en man hundra gånger en gris, hundra gånger först han grymtar.

5. Stimulera ansvar och självständighet, Om du fortsätter att säga ”det är för tidigt för dig att göra det här”, ”du kommer att växa upp och förstå” och så vidare, varifrån får ditt barn sin nyfikenhet och sitt intresse, hur ska det lära sig att använda olika färdigheter?. När du gör deg – ge barnet en bit till sin egen tårta, när du städar – ge honom/henne en våtservett, även om det finns några fläckar på spegeln.

6. Uppmuntra, se det goda, motiveragenom positiva attityder. Jämför detta med att säga: ”Om du gör din engelska läxa på en halvtimme nu kan vi gå på bio och på en glassbar”. Eller: ”Om du inte gör dina läxor går vi INTE någonstans. Som ordspråket säger, inte riktigt önskat, för då har sådana föräldrar ett sätt att förebrå barnet med sin omsorg: ”Vi har gjort allt för dig, och du är omedveten, otacksam, försöker inte alls i gengäld”.

Barnet kommer snabbt ihåg och lär sig ny information och kommunikationstekniker, försöker få uppmärksamhet och beröm och upprepar föräldrarnas förslag och föreställningar. Under uppväxten bör barnet använda sina egna önskningar och motiv, idéer och mål, snarare än att kopiera föräldrarnas sätt att leva.

Om du aldrig har varit på en fotbollsmatch eller tittat på myror i mikroskop betyder det inte att ditt barn inte kan göra det också. Omvänt är det också fel och ineffektivt att införa extra ansvar, många uppgifter och aktiviteter genom metoden ”låt honom göra allt”.