Vad är skillnaden mellan en litterär saga och en rysk folksaga?.

Sagor är en favorit ”litterär trend” för alla barn, utan undantag. En berättelse förknippas med barndomens varma solsken, tron på mirakel och extraordinära äventyr. Genom sagor får barn insikt om livet, om gott och ont och om de moraliska grunderna för sina liv. En saga lär ut, varnar och roar barnet. Sagor kan delas in i två huvudläger, beroende på författare. Det kan vara både folkliga och litterära berättelser. De har vissa skillnader och vissa likheter, vilket kommer att diskuteras i artikeln.

Skillnaden mellan en folksaga och en litterär saga

Den grundläggande skillnaden framgår av själva namnet,– folksagor är resultatet av folklig folklore och har förts vidare muntligt i många år, till och med i århundraden, och senare har de flesta skrivits ner. En folksaga är den äldsta litterära ”avgjutningen” av ett etnos, som förmedlar de avlägsna förfädernas syn på naturen av saker och förhållanden runt omkring dem. I dessa berättelser fastställs de grundläggande principerna för mänsklig samexistens i en kamp för klanens och hela samhällets överlevnad. Folksagorna uttrycker tydligt gränserna för gott och ont, har nationella drag, karaktärsöverväganden och vardagliga element som är inneboende i folket.

Den litterära sagan däremot har en författare, och den uppstod mycket senare, som en följd av litteraturens utveckling. De första författaradaptionerna av sagofolklore dök upp i den europeiska litteraturen först under andra hälften av 1700-talet, och det var först på 1800-talet som författarna började använda sagoämnen på ett traditionellt sätt. Man kan påminnas om klassikerna i genren, om kända mästare som Hans Christian Anderson och bröderna Grimm. Gradvis upphör sagans folkloristiska element i den litterära behandlingen att följa en strikt handlingslinje och används av författaren för att förmedla metaforiska idéer, mer typiska för presentationen av en liknelse, men med en konstnärlig touch

I en folksaga måste berättaren hålla sig till handlingen, byggda enligt ett traditionellt schema. Detta system gjorde det möjligt att inte förlora sagans riktning och att bevara dess innebörd när den återberättas upprepade gånger från en person till en annan från generation till generation.

De berättelser som författaren har skrivit är gjorda som om de vore gjorda av segment eller pussel av folkloristiska element, men de är sammankopplade i en fri variant av berättande, beroende på författarens idé. Författaren bryr sig inte om att följa det traditionella schemat i den litterära sagan, han vill helt enkelt klä sin idé i sagans prydnad. Om författaren däremot vill efterlikna folkloreens berättarstil kan han följa detta schema.

Den litterära sagan bär på författarskapets avtryck.Det är oundvikligt att den är mer detaljerad – karaktärernas utseende och karaktär, de platser där händelserna äger rum och själva händelserna beskrivs mer ingående. Författarens inställning till varje person är lätt att gissa när man läser berättelsen.

Folksagan innehåller en återspegling av hela den etniska gruppens kulturlager. Begreppen är mycket bredare, och i bakgrunden av dessa begrepp är detaljerna och fragmenten mer vaga och omärkliga. Om en berättare var mer högljudd kunde han ”krydda” berättelsen utan att påverka dess innebörd, och om han var mer konservativ kunde han berätta den för barn med hjälp av sitt minne och sin tradition utan att den skulle förlora sin mening. I det här avseendet kan experimenterandet med variationer i den litterära berättelsen leda till att ”Pinocchio” skapas från ”Pinocchio”, med förlust av den ursprungliga berättelsen och uppkomsten av en ny.

Det viktigaste kännetecknet för folksagan– Det är den muntliga återberättelsen av sagan som gör att den kan jämställas med sånger, ordspråk och talesätt. Detta fångar kärnan i det som berättas, men ger berättaren möjlighet att ändra sin berättelse. Beroende på vad sagan innehåller kategoriseras folktalarna som sagor, bylinor, vardagliga och satiriska, och sagor om djur har en särskild plats. De senare tillskrivs av forskare kopplingar till gamla hedniska ritualer

Den litterära sagan är en genre av skönlitteratur, med ett komplext system av metaforer överförda på sagans attribut, med en infusion av gammal hednisk lore och magi, men helt och hållet underordnad författarens idé i formandet av handlingen, valet av karaktärer och karaktärerna hos dessa karaktärer. När den väl är skriven och publicerad förblir den oförändrad, såvida den inte anpassas till en film. Fantasin fortsätter, vilket man kan se när man tittar på dagens sagoadaptioner, som ibland bara behåller titeln från originalet.

Folksagorna har sitt ursprung i forntiden och har haft till uppgift att överföra grundläggande moraliska normer till nästa generationElementen i trosuppfattningar, människors idéer om gott och ont och världen runt omkring dem. Olika folk, olika sätt att se på saker och ting och olika kulturella traditioner, som alla lätt kan spåras tillbaka till en folksaga.

Sagorna, som dök upp mycket senare än de folkliga litterära sagorna, förmedlade först och främst författarens egna idéer. Naturligtvis förmedlade han också en syn på frågorna utifrån den sociala miljö han levde i, men hans syn var snävare och omfattade inte hela etniska mentaliteten. Men många ögonblick har författaren tecknat på ett tydligare och djupare sätt och, vilket är viktigt för ett barns uppfattning, på ett mer konstnärligt och levande sätt.

Detta är en så lång utflykt till sagornas värld.

Denna artikel är baserad på en bok av: C. K. Hakoba, M. Kabanova, A. Kabanova och S. P.. Rassadin, B.. Sarnovs berättelser om litteratur, 1977., .. Efimov Det Svenska litterära språkets historia, 1961. och pedagogisk praxis hos personalen vid Solnyshko Children’s Home RK domsolnyshko.kz/o-nas/o-detskom-dome/