De 9 största gräshopporna i världen

*En genomgång av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte en annons och inte en försäljningspresentation. Specialiserad rådgivning bör sökas före köpet.

Gräshoppor är bland de mest kända insekterna för invånarna i södra Sverige och de postsovjetiska länderna. De finns på gräsmarkerna och fyller de öppna ytorna med sin omisskännliga kvittering. Från fälten vandrar de till grönsaksträdgårdarna, där de dyker upp i tomatskiktet vid skördetid.

Gräshoppor har funnits tillsammans med människor sedan civilisationens början. Gräshoppan är en farlig skadegörare vars attacker kan orsaka hungersnöd och pest, något som till och med nämns i Bibeln. Syrsor är inte lika skrämmande, även om du kan somna till deras kvitterande ljud som kommer från någonstans under sängen (eller skåpet)? Eller så ligger den under tapeten? Var finns den??!) är extremt svårt. Så det verkar som om gräshoppor inte kan överraska dig på något sätt.

Men nej, det kan de. Storlek. Vissa arter av dessa insekter växer till imponerande proportioner. De är världens största gräshoppor och vi kommer att tala om dem här.

Rangordning av de största gräshopporna i världen

Nominering	plats	namn	Längd
Rangordning av de största gräshopporna i världen	9	Grön gräshoppa (Tettigonia viridissima)	43 centimeter.
8	Steppe fetknopp adyporus m tituberc atus)	60CM.
7	Pallas havstulpan (Deracantha onos)	60CM.
6	Smal djävul (Panacanthus cuspidatus)	60CM.
5	Mormongräshoppa (Ana oss simplex)	80CM.
4	Steppgräshoppa (Saga pedo)	80CM.
3	Ökenlokor (Schistocerca gregaria)	100CM.
2	Jätteliten ute (Deinacrida heteracantha)	100CM.
1	Jättelik långbent gräshoppa (Arachnacris corpora) s)	130CM.

9:e rang: Grön gräshoppa (Tettigonia viridissima), upp till 43 mm

Betyg: 4.2

Börja med den välkända gröna gräshoppan, även kallad vanlig gräshoppa. Dessa insekter finns nästan överallt i Sverige, utom kanske i Sibirien och de cirkumpolära regionerna. De största gräshopporna kan bli 28-43 mm långa.

Trots sitt namn är gräshoppan inte nödvändigtvis exceptionellt grön. Beroende på var den förekommer, förekommer även den gula eller brunbruna underarten. I södra Sverige (Rostov-regionen, Krasnodar-territoriet) lever till exempel smutsgula insekter med röda, blå eller genomskinliga vingar.

Överraskande nog är vanliga gräshoppor köttätare. De äter små insekter, fångar ofta fjärilar och tar ibland till kannibalism. Om gräshoppan inte får tillräckligt med foder kan den övergå till växtnäring och bli ett skadedjur. För att få tillräckligt med energi äter de stora mängder grönt material, t.ex. trädblad, spannmålsänglar och till och med knoppar och blommor.

Gräshoppor kräver en ganska hög luftfuktighet för att överleva ordentligt. Det är därför lättare att hitta dem i regelbundet bevattnade köksträdgårdar än mitt ute på åkrarna. De lever också i skogskanter, gräsbevuxna kärr och i strandzoner vid floder och bäckar.

Rang 8: Steppe fathead (
adyporus m

tituberc
atus), upp till 60 mm

Betyg: 4.3

Pallas tjock, även kallad ”tung gås”, är en stor gräshoppa som inte kan hoppa eller flyga. Allt den behöver göra är att krypa över marken. Insekterna blir upp till 60 mm långa (honor, inklusive äggledare).

Pallas sandpiper är en reliktart som har överlevt utan evolution sedan förhistorisk tid. Förekommer på orörda, av människan intakta stäpper i Transbaikalien, Mongoliet och norra Kina. Upptagen i många röda databöcker, eftersom den inte har lyckats anpassa sig för att kunna samexistera med människor. Mänsklig verksamhet – betning och plöjning av jungfruliga stäpper – stör Pallas gräshoppa och gör den särskilt känslig för klimatförändringar. I Mongoliet och Kina har dessa gräshoppor dessutom tidigare ätits som mat – stekta.

Gräshoppor har ett ovanligt utseende – en skrymmande, tredimensionell kropp, korta ben, vingar som helt saknas (till och med elytra, som hos Pallas stäpphornbill, saknas praktiskt taget). Målad ljusbrun med svarta och röda fläckar. En allätare, men ingen jägare – äter växter och stora insektsrester. I fångenskap har kannibalism också observerats.

6:e plats: Smal djävul (Panacanthus cuspidatus), upp till 60 mm

Poäng : 4.5

Nåldjursgräshoppan (Panacanthus cuspidatus) är en relativt sällsynt och dåligt studerad insekt. Den här arten har upptäckts först nyligen och förekommer i tropisk skog. Insekten kan bli upp till 60 mm lång.

Den har fått sitt namn ”Spiny Devil” eftersom hela kroppen är täckt av vassa, triangulära taggar. Gräshoppan använder dem som skydd och kan slå tillbaka även relativt stora fåglar. Vid fara reser sig nåldjävulen upp på bakbenen och svänger sina framtassar, som är spetsade med de vassaste taggarna. Huvudet med gul-orange-svarta tänder och rosa-röda ögon bidrar också till deras skrämmande utseende. Resten av insektens kropp är ljusgrön – utom buken som är gul.

”Nåldjuren är en nattlig insekt. Som allätare består dock större delen av kosten av växtprodukter: frukt, frön och grönt. Intressant nog sitter hörselorganen hos Panacanthus cuspidatus inte på bakbenen, som hos andra gräshoppor, utan på frambenen.

Vingarna är rudimentära, som hos den tjockhuvade djävulen. De används bara för att kvittra. Gräshoppan kan inte flyga.

5:e plats: Grasshopper mormon (Ana
us simplex), upp till 80 mm

Betyg: 4.6

Steppgräshoppa – Sveriges största gräshoppa. Kan bli upp till 80 mm lång. Finns i hela Sydeuropa samt i Ukraina, Kazakstan och Georgien. Stepphattfisken är dock en sällsynt art, eftersom dess livsmiljö har förstörts och den är upptagen i den röda boken.

Liksom fetknoppen föredrar stäppdoppingen gräsmarker som inte har plöjts. Mänsklig jordbruksverksamhet, inklusive bete och odling av grödor, förstör insektens naturliga livsmiljö.

Steppfibblan har ett mycket igenkännbart utseende. Dess kropp är nästan helt mörkgrön, vilket gör att den smälter in i gräset. Det finns inga vingar, inte ens rudimentära elytra. Dess framben är starka och spetsiga, som hos bönsyrsan.

En av de mest intressanta egenskaperna hos stäppdammen är dess parthenogenetiska reproduktion. Den här gräshoppan har inga hanar, bara honor. De kan lägga ägg utan befruktning, ur vilka genetiskt identiska gräshoppor kläcks. Så i princip klonar steppmalen sig själv när den förökar sig. På grund av denna typ av reproduktion har insekten inga ”parningsperioder” – honan lägger ägg under hela sitt liv, och även döda exemplar har flera enheter i ”livmodern”.

Präriegräshoppan är en rovdjursgräshoppa som använder sig av en förföljande typ av jakt. Insekten lurar i gräset innan den ger sig på mindre ryggradslösa djur som råkar befinna sig i närheten. Den äter bland annat mindre gräshoppor, nattfjärilar, skalbaggar, insekter och maneter.

På 3:e plats: ökenlokan (Schistocerca gregaria), upp till 100 mm

Betyg: 4.8

Ökengräshoppan, även kallad afrikansk gräshoppan, är den största medlemmen i familjen. Kan växa upp till 100 mm i längd. Ökengräshoppan är det farligaste skadedjuret för människor – svärmar av dessa varelser kan sluka hela fält, fruktträdgårdar och vingårdar och göra att människor blir utan mat under hela nästa år. Sedan kommer en ny svärm att flyga in.

Ökenlokan är inte bara glupska (den äter varje dag lika mycket grönt material som den väger). Den kan också flyga dussintals kilometer i mycket hög hastighet. Insekten förökar sig också mycket snabbt. Kan ge upphov till 5-7 nya generationer gräshoppor per år.

Ökengräshoppan lever huvudsakligen i norra Afrika, i tropiska och subtropiska områden på kontinenten. Men kan sprida sig till Hindustan och Arabien. Den orientaliska gräshoppan lever stillasittande när det finns tillräckligt med mat, men när den är hungrig kan den svärma i svärmar och flyga dussintals eller hundratals kilometer i jakt på tillräckligt med grönt material. Den äter gräs, blad och frukter från träd och buskar.

Insekten är ljusgul med en ljusare buk. Vingarna är genomskinliga, med små svarta fläckar. Under flygning avger den en karakteristisk skrammel, som i svärmar utvecklas till ett distinkt surrande ljud över långa avstånd, som sprider sig flera kilometer från svärmen och fungerar som en symbol för gräshoppor som närmar sig.

Rang 2: Jätteprakt (Deinacrida heteracantha), upp till 100 mm

Poäng : 4.9

Jätteüetas är den största medlemmen av släktet och en av de tyngsta insekterna i världen. Honan av denna art blir upp till 100 mm lång och väger upp till 71 gram. Med sådana dimensioner kan denna insekt naturligtvis inte flyga eller hoppa, utan krypa.

Jättelupan är endemisk på Nya Zeeland. Mycket sällsynt i det vilda, med den enda registrerade populationen i Little Barrier National Park. Målad ljusbrun med svarta ränder. Gräshoppan har fyra långa taggar på bakbenen. När insekten blir skrämd lyfter den upp detta par ben och intar en hotfull hållning.

Det är värt att notera att 71 gram inte bara är den högsta registrerade vikten. Denna massa kan endast observeras hos honor som är redo att lägga ägg. Utan ”framtida avkomma” väger insekten bara 19-25 gram.

Trots sin stora storlek och massa är jätteüeta huvudsakligen en växtätande gräshoppa. Dess kost består av frön, frukt, frukt och blommor. Mycket sällan ”äter” insekten proteinfoder, utan äter små ryggradslösa djur. Ueta förökar sig i det lokala ekosystemet och sprider frön från vissa växter efter att ha ätit deras frukter.

1:a plats: Den jättelika långbenta gräshoppan (Arachnacris corpora)

s), upp till 130 mm

Betyg: 5.0