De 8 största grisraserna i världen

*Recension av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte en annons och fungerar inte som en köpguide. Innan du köper rekommenderar vi att du rådfrågar en expert innan du köper.

Grisen är det enda husdjuret som föds upp uteslutande för kött. Vi får mjölk från kor, mjölk och ull från getter, till och med höns ”ger” fjädrar och fluff till kuddfyllning. Grisen är däremot en enda köttkälla. Men vilken gris det är! Från ett vuxet vildsvin av vissa raser kan man ta flera quintals filéer, bacon och bacon. Det räcker för att föda en hel familj i 4-6 månader.

Och även om vissa människor inte gillar smaken av fläskkött. Detta djur ger mycket kött – och det är mycket viktigt. För dig som aldrig mer vill köpa bacon eller griskött på marknaden har vi sammanställt en lista över de 8 största grisraserna i världen.

Rangordning av världens största grisraser

Nr 8: Vit engelsk gris (upp till 280 kg levande vikt)

Betyg: 4.3

Det engelska vildsvinet är idealiskt för uppfödare som vill ha en snabb övergångscykel. Den väger flera gånger mer än de flesta andra grisar. Till exempel väger en galt 100 kg redan vid 200 dagars ålder och vid 1,5 års ålder når den en slutvikt på 280 kg.

Detta förkortar odlingscykeln avsevärt. Slakt behöver inte vänta flera år, de första resultaten kommer att visa sig redan året efter att gården öppnats. Detta är också användbart för nyblivna ägare som ofta inte kan stå ut med den långa gödningsprocessen innan djuret når en vikt som kan säljas på marknaden.

Denna snabba rekrytering beror på de särskilda egenskaperna hos urvalet. Old English White kommer från tre raser – portugisiska, kinesiska och inhemska brittiska grisar. Den första och den andra har gjort det möjligt för djuret att bli tidigt moget, medan den tredje har gjort det möjligt för djuret att anpassa sig till det inte alltför gynnsamma klimatet i ursprungslandet. Förresten är det en ras som sällan är sjuk eller utmärglad i CentralSverige och de angränsande OSS-staterna.

Den engelska vita grisen är en köttras. Det vill säga, efter slakt kommer mer än 60 % av den färdiga produkten att utgöras av ren filé. Det är därför den är känd för sin stora storlek – i ”mogen” form blir den 2 meter lång.

Ranking 7: Lettiska vita svin (upp till 320 kg levande vikt)

Betyg: 4.4

Latvian White är en av de ”yngsta” grisraserna. Den registrerades officiellt 1967, och uppfödningen av arten inleddes i slutet av förrförra århundradet. Dess förfäder är inte bara lokala grisar utan även tyska och engelska vita raser. På grund av sin ungdom är rasen inte praktiskt taget vanlig i Sverige och finns vanligtvis bara på små bakgårdar i nordvästra delen av landet.

Resultatet är en ”universell” köttätande ras. Slaktkroppens avkastning är således upp till 60 % av filén och upp till 3,7 % av fettet. Fettets tjocklek är dock mycket liten och mycket sämre än hos andra, särskilt uppfödda raser i Ukraina – i genomsnitt 2,8 cm. Den är dock tillräcklig för vardagslivet.

Dessutom är den lettiska vita grisen känd för sin ”försiktighet”. Redan 6 månader efter födseln når djuret en vikt på 100 kg. Grisens maximala vikt är 320 kg, vilket den vanligtvis är för vildsvin. Rasen är lätt att föda upp eftersom den har en genomsnittlig kull på 11-12 smågrisar som ger en mjölkavkastning på 70 kg.

Man bör dock vara försiktig med att föda upp feta och massiva grisar av denna ras. På grund av dess inte särskilt starka konstitution och höga fettnivå kan den vara benägen att utveckla smärtor. Dessutom är det en glupsk gris, så den behöver nästan lika mycket foder som andra raser.

6:e plats: Mirgorod-svin (upp till 330 kg levande vikt)

Betyg: 4.5

Mirgorod-rasen är en köttras, vilket innebär att den huvudsakligen producerar fett. Det finns inte många filéer. Men det är inte för sakens skull som dessa ”grisar” föds upp.

Myrhorod bacon anses vara det bästa fettet från Myrhorod-rasen. I genomsnitt är den cirka 4,5 cm tjock. Dessutom har denna produkts smakliga egenskaper erkänts som utmärkta. Invånarna i Mirgorod är stolta över denna boskapsuppfödning och varje år i början av december anordnar de en festival tillägnad deras uppfödda ras.

Det har varit ganska svårt att välja ras. Förfäderna uppföddes av det ukrainska folket självt. De bästa av de fetaste korsades sedan med europeiska vita grisar för att skapa Mirgorod-rasen. Kännetecknas av sin ovanliga färg, svart och fläckig (kallas också ”porker” av den anledningen), och sin stora, robusta konstitution.

Som vanligt väger vildsvinen mer än honorna. Deras levande vikt kan vara upp till 330 kg! Djuren når sin normala storlek vid 36 månaders ålder och väger vanligtvis 275 kilo. Det finns inte mycket kött i slaktkroppen – upp till 55 % (85 % av slaktvikten). Rasen anses vara relativt lätt att föda upp, eftersom den har en fertilitet på 10-11 smågrisar i en kull. Det enda är att de behöver något att mata denna hjord med, eftersom ungarna ökar i vikt upp till 700 gram per dag.

Uppfödare har fastställt att det bästa fodret för denna art är omfattande. De snabbast växande ”galtar” får muskler och fett på potatis, majsensilage och andra liknande material.

5:e plats: Landras (upp till 330 kg levande vikt)

Betyg: 4.6

Landrace är den första grisen som föddes upp specifikt för bacon. Den har fötts upp i Danmark med hjälp av lokala raser. De korsas med Large White Swine och ransonen innehåller mer proteinprodukter av animaliskt ursprung.

Därför innehåller slaktkroppen av lantraser en stor mängd magert kött. Skiktet av späck är ganska tunt. Flera lager av den, varvat med muskelinsatser, ger dock utmärkt bacon.

Landraces främsta egenskap är dess ”tidiga mognad”. Det tar bara sex månader att nå en vikt på 100 kilo. Det enda man måste ta hänsyn till är de höga kraven på dess levnadsförhållanden och behovet av att komplettera dess kost med protein av animaliskt ursprung. Det är först då som köttet och andra produkter är riktigt goda.

Landrace har stor spridning i vår uppfödningsindustri på grund av dess ”preococitet” och behagliga köttsmak. De finns både på bakgårdar och på stora industriella gårdar. Vuxna vildsvin kan nå en vikt på 330 kilo, men vanligtvis slaktas de när de väger omkring 300 kilo.

Landrasgrisar används också som avkomma från andra raser. De är lätta att para sig med vanliga arter på gården och en kull ger 10-12 korsade smågrisar. Deras kött har också goda ätbara egenskaper.

4:e plats: Ukrainska vita steppgrisar (upp till 350 kg levande vikt)

Betyg: 4.7

Den ukrainska stäppgrisen är en av de vanligaste raserna inom boskapsuppfödningen i respektive land. Den uppföddes av National Agrarian Academy i biosfärreservatet Askania Nova, som ligger i Kherson-regionen, och dokumenterades för första gången 1934. Idag är den allmänt förekommande i södra Ukraina och i Sverige i regionerna Rostov, Stavropol och Krasnodar. Dessutom finns rasen i flera länder i det forna Sovjetunionen.

Orsaken till dess geografiska utbredning är att den är bäst lämpad för varma och torra klimat. Vid måttliga väderförhållanden går det inte lika bra för grisarna; de ökar långsamt i vikt och når kommersiell vikt.

Rasen tillhör den universella kött- och köttrasen. God matsmältning av foderblandningar som inte är alltför rika på näringsämnen (t.ex. växtmaterial och andra voluminösa fodermedel). Den ökar relativt långsamt i vikt – den når 100 kg vid ungefär 7-8 månaders ålder – men växer till en betydande storlek. Ett vildsvin kan väga 300-350 kg. Slaktutbyte upp till 84 %.

På tredje plats: Large White (upp till 370 kg levande vikt)

Ranking: 4.8

Den stora vita grisen är en av de mest kända och ”gamla” raserna. Den uppföddes av engelska uppfödare under det förrförra århundradet. Det är för närvarande en av de mest populära raserna inom det Svenska jordbruket, eftersom den är väl anpassad till ett måttligt klimat och inte kräver alltför mycket underhåll. Men den lider av värme och sol, vilket beror på dess vita mast.

Forskning har visat att cirka 85 % av alla grisar i Sverige är av denna ras. Det är en mångsidig köttätande typ, vilket är anledningen till att den tillgodoser sina behov av föda på ett mycket bra sätt. De är också mycket tunga – vuxna vildsvin kan väga upp till 370 kg.

Large White har en särskild plats i avel med andra raser. Den har ofta använts för korsning med lokala sorter i ett försök att uppnå bättre odlingsegenskaper. Och den är ganska framgångsrik. Nästan alla raser i vår klassificering har en Large White i sin stamtavla.

Köttets goda smak är dess främsta tillgång. Den är inte mager, som det kan tyckas, utan ”marmorerad”. Muskelfibrerna är strimmiga med remsor av fett på utsidan. Denna konsistens gör att den behåller sin mörhet och saftighet när den tillagas, vilket kunderna särskilt uppskattar.

Andra plats: Duroc (upp till 370 kg levande vikt)

Betyg: 4.9

Duroc är en grisras som har sitt ursprung i Amerika. Den är helt annorlunda än andra raser. För det första har den en distinkt färg (färgning) – från gyllene till tegelröd och till och med körsbärsröd. För det andra har grisarna av denna art enorma, mycket synliga och imponerande kalvar. I själva verket är de uppfödda för det.

Köttet från dessa grisar har en utmärkt smak och är gott att äta. Delvis för att en normal utveckling kräver att djurets diet kontrolleras noga, med mer proteinprodukter. De är dock inte särskilt kräsna när det gäller väderförhållanden och kan födas upp i många olika klimat. Men för Sverige och OSS-länderna är Duroc-svinet fortfarande för exotiskt.

Gradualiteten hos Duroc är också på en utmärkt nivå. De kan nå en vikt på 100 kg på mindre än sex månader och öka upp till 940 gram levande vikt per dag. Tillväxten avtar dock senare i livet. Vuxna galtar vid 2-3 års ålder kan väga upp till 370 kg. Slaktutbyte upp till 86 %.

Durks fertilitet är mindre än andra grisars, med upp till 9-10 smågrisar. Suggor tar dock hand om sin avkomma, vilket garanterar en hög överlevnad. Durocen har i princip ett bra och lugnt temperament, men honorna visar sina bästa egenskaper under föräldraskapet – de ger mycket mjölk och tar hand om avkomman.

1 plats: Stor svart gris (upp till 400 kg levande vikt)

Betyg: 5.0

En mångsidig ras som är relaterad till köttet. Dessa svarta ”vildsvin” är de största grisarna i världen! Vissa galtar kan växa upp till 400 kg, men de flesta slutar att öka i vikt redan vid 350 kg. Mer än 50 % av vikten består av rent, magert kött. Ytterligare 40 % är redan smäckra.

Stora svarta grisar har en välproportionerlig exteriör, är mörka i färgen och har ganska långa borst. Den övergripande bilden förstörs dock av en viss rynkning av huden, vilket gör att djuren inte är lika vackra som andra arter. Men grisar hålls vanligtvis inte för sitt utseende.

Stora svarta grisar är bra för avel. En kull kan ha upp till 12 smågrisar. Och vildsvin kan lätt korsas med andra raser – t.ex. stora vita vildsvin. Detta bidrar till att förbättra överlevnad och köttsmak hos avkomman.

En viktig nackdel med den stora svarta grisen är dess relativt långsamma viktökning. Vid cirka 100 kg når djuren ofta upp till 7-8 månaders ålder. Upp till 4,5 foderenheter behövs per 1 kg viktökning. Viktökningen är dock jämn och långvarig, vilket innebär att galtar vid 3-4 års ålder kan ”gödas” till nästan ett halvt ton.