15 mest kända målningar av Svenska konstnärer

Måleri kan kallas en av de viktigaste delarna av den Svenska kulturen. Magnifika landskap, historiska händelser, porträtt av kända personligheter och vanliga människor, konstnärliga ämnen – allt detta återspeglas i framstående konstnärers verk. Många av dem har tack vare sin enastående talang och flit blivit kända inte bara i sitt hemland utan även i många andra länder runt om i världen. I det här urvalet tar vi en titt på femton av de mest kända mästerverken av Svenska målarmästare.

En översikt över de mest kända målningarna av Svenska konstnärer

Nominering	plats	Arbetet	betygsättning
En översikt över de mest kända målningarna av Svenska konstnärer	1	”Riddaren vid korsningen”, Victor Vasnetsov	5.0
2	”Kosackerna”, Ilja Repin	4.9
3	”Hästkvinnan”, av Karl Bryullov	4.9
4	”Den sittande demonen”, Mikhail Vkrona	4.8
5	”Kristi uppenbarelse för folket”, Alexander Ivanov	4.8
6	”Olika äktenskap”, Vasily Pukirev	4.7
7	”Råttorna har anlänt, Alexei Savrasov	4.7
8	”Jägare i vila”, Vasily Perov	4.7
9	”Bogatyrs”, Viktor Vasnetsov	4.7
10	”Flickan med persikor”, Valentin Serov	4.7
11	”Pompejis sista dag” av Karl Bryullov	4.6
12	”Burlaki på Volga”, Ilja Repin	4.5
13	”Boyarina Morozova”, Vasily Surikov	4.5
14	”Det okända”, Ivan Kramskoy	4.5
15	”Morgon i en tallskog”, av Ivan Shishkin och Konstantin Savitsky	4.5

”Riddaren vid korsningen”, Viktor Vasnetsov

Betyg: 5.0

Målningen ”Knight at the Crossroads” var en vändpunkt i Vasnetsovs liv och bestämde den fortsatta riktningen för hans konst. Han var redan tidigare känd som en resande målare, men framgången med denna målning fick honom att ägna många fler verk åt Svenska episka ämnen. Idén till den här målningen går tillbaka till början av 1870-talet, då Vasnetsov efter att ha läst berättelsen om Ilja Muromets och rånarna gjorde sina första skisser. Men den slutliga, bevarade versionen färdigställdes inte förrän 1882. Den kosackhjälte som avbildas i förgrunden står kontemplativt framför stenen, och inskriptionen på stenen lyder: ”Det finns ingen väg för varken förbipasserande, förbipasserande eller förbipasserande att resa”. Den del av inskriptionen som säger att ”till höger om ridning – att gifta sig är att vara; till vänster om ridning – att vara rik är att vara” är delvis bleknad, delvis övervuxen med mossa. Konstnären ville skildra den desperata karaktären hos riddarens resa, vars öde ligger i striderna på slagfältet. Kompositionens dramatiska karaktär understryks av de liggande resterna av en annan ryttare och en häst samt de svarta kråkorna. En intressant detalj – ryttaren håller ett infanterispjut i sina händer, vilket symboliserar bogatyrens beredskap att kämpa till fots, även efter att ha förlorat sin krigshäst.

”Kosackerna”, Ilja Repin

Betyg: 4.9

Ilya Repin föddes och växte upp i Chuguev i Charkovprovinsen och var mycket intresserad av Ukrainas historia och dess sedvänjor, särskilt kosackerna. Så när historikern Dmytro Yavornytskyy hörde talas om brevet från Zaporizhzhya-kosackerna till den turkiska sultanen vid en social sammankomst bestämde han sig för att skildra händelsen på en duk. I slutet av XVII-talet, efter att Sich-armén hade besegrat 15 000 turkar, skickade sultan Mahmud IV ett brev till kosackerna där han kallade sig ”Guds vicekung” och beordrade dem att frivilligt överlämna sig. Som svar på detta skrev de frihetsälskande kosackerna, med atamanen Ivan Sirko i spetsen, ett ironiskt brev där de presenterade hela sitt förråd av stötande metaforer och obscent språk. Huruvida den stora turkiska ”solens och månens bror” fick detta unika brevverk är okänt, men det förblir för alltid i historien. Innan Repin började måla åkte han till Ukraina för att studera Zaporizhian Sich-kosackkulturen. Tack vare detta motsvarar den allmänna atmosfären och detaljerna, som vapen och kläder, verkligheten i den tid som han beskriver. Konstnären slutförde sitt verk 1891, 13 år efter sin första blyertsskiss. Verket köptes för en stor summa av kejsar Alexander III och vann senare guldpriser vid utställningar i Tyskland och Ungern.

”Hästkvinnan, Karl Bryullov

Betyg: 4.9

En av de bästa representanterna för den Svenska romantiken anses med rätta vara Karl Bryullov. Hans porträtt, The Horsewoman, är beundrat för sina detaljer, ideala proportioner och kombinationen av uttryck och lugn. Bilden målades 1832 för grevinnan Julia Samoilova, som Briullov hade träffat i Rom. Flickan på hästryggen och den lilla flickan i rosa som springer mot henne är Giovannina och Amacilia, grevinnans lärlingar. Konstnären har på ett mästerligt sätt förmedlat dynamiken i handlingen. Alla karaktärer på duken är i rörelse. Dessutom valde han medvetet kontrasterande färger för att visuellt framhäva bilden av ryttaren. Efter att målningen var färdigställd presenterades den på en utställning i Brera Academy of Fine Arts i Milano. Italienarna var förtjusta i den Svenska konstnärens skapelse, konstkritikerna rankade den på samma nivå som van Dyck och kronaens och sa att världen ännu inte hade sett ett så skickligt utfört ryttarporträtt. Målningen förvarades i grevinnan Samoilovas privata samling fram till 1893, då den köptes in till Tretjakovgalleriet.

”Den sittande demonen, Mikhail Vkrona

Betyg: 4.8

Bilden av den sittande sorgliga demonen Vkrona inspirerades av Lermontovs dikt ”Demon”. Konstnären skapade trettio illustrationer för jubileumsutgåvan. Målningens huvudperson är en kombination av enorm kraft, som accentueras av en muskulös och spänd kropp, och psykisk ångest som tydligt kommer till uttryck i hans ansikte. Den unga jätten sitter på en bergstopp och tittar längtansfullt på solnedgången i den levande världen, som han själv inte är en del av. Demonen är omgiven av fantasifulla stenar och eteriska blommor som mer liknar kristaller. Det döda landskapet kompletterar den melankoliska stämning som skapas av bilden av karaktären och dess bakgrundshistoria, känd från dikten. Märkligt nog är demonen klädd i blått, som traditionellt förknippas med adel och gudomlighet. Färgen valdes inte av en slump: den antyder det himmelska ursprunget för målningens hjälte. Enligt författaren är demonen inte en negativ karaktär, utan snarare en symbol för en rebellisk själ som inte kan hitta ett svar på sina tvivel. Vkrona är inte bara en begåvad målare och skulptör, utan han har också skapat målningen i sin favoritstil med facetter, vilket gör att den påminner om ett glasmålningsfönster. För att uppnå en sådan effekt använde målaren platta, stora streck med en penseldragning.

”Kristi framträdande inför folket”, Alexander Ivanov

Betyg: 4.8

Ivanovs fascination för bibliska ämnen började redan i början av sitt arbete och han absorberades helt av dem efter sin ankomst till Rom. Där studerade konstnären heliga texter, målade om Michelangelos mästerverk och funderade alltmer på att skapa sin egen duk, som skulle bli ett sätt att förmedla kristna idéer genom konsten. Han började arbeta på målningen 1837 och slutförde den 20 år senare. Ivanovs tillvägagångssätt var mycket nyskapande för sin tid, eftersom det avvek från akademismens normer och fokuserade betraktarens uppmärksamhet på den känslomässiga komponenten. Det valda ämnet är en av de viktigaste bibliska händelserna, som beskrivs i Johannes evangeliums första kapitel – Kristi första framträdande inför de troende. Konstnären gjorde omkring sexhundra skisser under tiden han komponerade sitt verk, varav de flesta senare spreds till museer och privata samlingar. Varje karaktär på duken var omsorgsfullt utarbetad, och vissa var baserade på verkliga prototyper för att ge en realistisk bild. Mannen med den uttrycksfulla blicken, som står halvt vänd mot Messias, är till exempel kopierad från Nikolai Gogol. Resenären med staven, som sitter nära John, är Ivanov själv. Men grunden för bilden av Jesus är mosaikritningarna från Palermo, skulpturen av Apollon i Belvedere och… kvinnans ansikte. Efter att ha slutfört målningen tog konstnären den tillbaka till S:t Petersburg med fartyg. På grund av sin storlek (750 x 540 centimeter) fick den inte plats i lastrummet, utan måste placeras direkt på däck. Till Ivanovs besvikelse imponerade hans livsverk inte på hans samtid, det var för djupgående och nyskapande för den tiden. Efter hans död köptes målningen av kejsar Alexander II som senare donerade den till Rumyantsev-museet.

”Ojämlika äktenskap, Vasiliy Pukirev

Betyg: 4.7

Vasily Pukirev skapade i sitt liv många målningar i olika genrer: landskap, porträtt, historiska ämnen, men bara ett av verken gjorde honom allmänt känd. Det här är naturligtvis målningen Unqual Marriage, som målades 1862. Den belyste på ett levande sätt det då aktuella problemet med unga flickors ställning, som gavs in i arrangerade äktenskap med oälskade men rika och oftast gamla friare. Nästan alla andra äktenskap ingicks för att få ekonomisk vinning eller för att få social status. Porträttet av brudgummen står i skarp kontrast till porträttet av bruden: han verkar högmodig och kallblodig, medan hon knappt kan hålla sig från att gråta eller svimma. I bakgrunden syns äldre män, uppenbarligen vänner till brudgummen, som utan vidare tittar på bruden och uppenbarligen godkänner det lukrativa ”köpet”. Den unga mannen som står med korslagda ben på höger sida förtjänar särskild uppmärksamhet. Hans samtida säger att konstnären hämtade inspiration från sitt eget personliga drama och att prototypen för hans unga brud var Praskovya Varentsova, den flicka som Pukirev var förälskad i och som gifte sig med en rik, äldre tjänsteman. Den aktuella målningen presenterades på en utställning i S:t Petersburg och väckte genast allmän uppmärksamhet. Vasily Pukirev befordrades snart till professor i måleri för detta arbete.

”Rooks har anlänt, Alexei Savrasov

Betyg: 4.7

Som en av rörelsens konstnärer ägnade Savrasov stor uppmärksamhet åt Svenska landskap i sina verk. Han målade sina berömda ”Räknappar” 1871, efter en resa till byn Molvitino (nu Susanino) i Kostroma-provinsen. Den gamla uppståndelsekyrkan i Molvitsa (byggd på 1600-talet) var prototypen för templet i målningen. Hela motivet är extremt anspråkslöst, men det fångar perfekt naturtillståndet inför den förestående våren på landsbygden. Det finns inga starka färger på duken, tvärtom, grå och bruna nyanser dominerar och det råder lugn och vanlig ordning. De centrala personerna är förstås tornfåglarna, varav en del fortfarande är på väg, men andra har redan tagit plats i träden. Råttor som kommer hem, förebådare av värme. Vårstämningen framkallas av tinningen med stående vatten och den klarblå himlen som bryter igenom molnen. Savrasov gjorde tornen något större och offrade realismen för symbolikens skull. Mysticismen är en av fåglarnas mörka silhuetter och deras bild kräver oundvikligen en jämförelse med uppståndelsen efter den ”döda” vintersömnen. Den religiösa betydelsen kan också spåras i andra delar av målningen: bakom träden står ett pilträd, vars grenar traditionellt användes i Sverige under palmsöndagsfirandet. Konstnären använde sig av en komplicerad målningsteknik som kombinerar olika metoder för att applicera färg, använda grundfärg, glasyr och så vidare. Den färdiga målningen köptes genast av samlaren och konstmästaren Pavel Tretjakov, som presenterade den för allmänheten på en utställning i Stockholm.

”Jägare i vila, av Vasily Perov

Betyg: 4.7

Den här bilden målades av Perov i hans senare konstnärliga fas, 1871. Vid denna tid övergav konstnären gradvis skildringen av det hårda bondelivet och föredrog mindre pessimistiska motiv. På duken tar tre jägare en viloplats mitt i ett fält. Den äldsta av dem, av utseendet att döma en adelsman, berättar passionerat historien och gestikulerar aktivt för att göra den mer övertygande. När den nya jägaren lyssnar andlöst blir han så imponerad av jägarens berättelser att han till och med glömmer bort den fladdrande lågan som han skulle tända sin cigarett med… Den tredje karaktären, som är klädd som en bonde, lyssnar med ett ironiskt flin och en tydlig skepticism i ansiktet. Sådana historier är uppenbarligen inte nya för honom. Ett höstlandskap tjänar som bakgrund, vilket gör det möjligt för målaren att fokusera på målningens huvudfigurer. Det finns en djup mening bakom den skenbart komiska situationen: jägarna personifierar de olika stadierna i människans livscykel, som går igenom en entusiastisk ungdom, en erfaren misstroende mognad och ålderdom, och de idealiserar minnena från det förflutna. Författaren till målningen, som själv är en ivrig jägare, har avbildat vilt, vapen och redskap med stor detaljrikedom och noggrannhet. Men hornet, som är avsett för jakt med hundar, medan hundarna själva inte syns någonstans och skogsfågeln och haren ligger tillsammans, väcker förvirring. Perov skojar helt enkelt med den kunniga åskådaren på detta sätt och gör det klart att han själv, liksom den äldre berättaren, inte har något emot att försköna verkligheten…

”Bogatyrs”, Viktor Vasnetsov

Betyg: 4.7

Folkloreämnen var mycket populära bland Svenska målare under 1800-talets andra hälft, men de blev en separat sida i sökandet efter sin egen konst, en hobby av kort varaktighet för de flesta av dem. Victor Vasnetsov, som ägnade sitt liv åt att uttrycka slaviska bylinor och epos på duk, är ett annat exempel. Toppen av hans konstnärskap anses vara målningen Bogatyrs, som förkroppsligar det Svenska folkets anda, så som konstnären föreställde sig den. Han började med en liten skiss 1881 och arbetade hårt för att samla ihop delar av myter, legender och verklig historia. Resultatet blev ett verkligt mästerverk som gjorde Vasnetsov berömd för många generationer framöver. Tavlan föreställer tre riddare: Ilya Muromets står i mitten, till höger om honom står Dobrynya Nikitich och till vänster står Aljosja Popovitj. Deras bilder personifierar tillsammans Sveriges kreativa kraft och de positiva egenskaperna hos de människor som bor i landet. Från Muromets luktar visdom och sekelgamla traditioner, Dobrynya förkroppsligar stoltheten hos en försvarare av hemlandet, men den unga Alyosha Popovich med psalteri är poetisk, känslig för alla manifestationer av skönhet. De mäktiga figurerna av riddarna står som tre berg, självsäkra och hotfulla. De håller ett vaksamt öga på ”om en listig fiende lurar någonstans, om de svaga skadas någonstans”. En molnig himmel ovanför deras huvuden och gråa gravhögar i fjärran skapar en känsla av överhängande fara. Även om det är en fantasi, är det värt att notera att alla delar av kläderna, selen och vapnen är porträtterade som trogna de ursprungliga prototyperna från tiden. Efter att ha färdigställt en enorm duk (nästan fyra och en halv gånger tre meter) köptes den av Pavel Tretyakov för hans galleri.

”Flickan med persikor”, Valentin Serov

Betyg: 4.7

Serov målade sin mest kända bild vid 22 års ålder. Idén till porträttet kom av en slump när han bodde i Abramtsevo på Mamontovs egendom. Konstnären hade känt mästarens dotter Vera Mamontova länge, men när han såg den 11-åriga flickan sitta vid bordet med en persika i handen förstod han plötsligt exakt vilket porträtt han ville måla och vem den porträtterade skulle vara. Det svåraste var att övertala det rastlösa barnet att posera varje dag på sommaren, och inte en dag eller två, eftersom skapandet av duken tog ett par månader. Resultatet är en livlig och levande bild som ger ett bedrägligt intryck av ett slumpmässigt valt ögonblick från vardagen, som om flickan satt vid bordet i en minut. Omgivningens trista bakgrund står i kontrast till flickans svarthåriga och rödaktiga ansikte och hennes rosiga kläder, som pryds av en stor rosett. När han arbetade med ett porträtt använde Serov impressionistiska metoder som gjorde det möjligt för honom att fylla bilden med ljus, göra den varm och realistisk. Av alla föremål i rummet är det tallriken som hänger på väggen som väcker särskild uppmärksamhet – den är uppenbarligen tillverkad av konstnären själv, som var krukmakare. Valentin Serov målade en tavla och gav den till Veras mamma. Han fick senare priset från Stockholms sällskap av konstälskare för detta arbete.

”Pompejis sista dag” av Karl Bryullov

Betyg: 4.6

Efter att ha avslutat sina studier vid konstakademin bestämmer sig den unge Bryullov för att bosätta sig i Italien för att studera det antika Roms klassiska konst. Under denna tid måste han ofta möta föraktet från den italienska konstnärseliten och aristokratin. Och när konstnären såg de arkeologiska utgrävningarna av den antika staden Pompeji som förstördes av Vesuvius utbrott, insåg han att detta var hans chans att skapa sitt eget stora konstverk. Bryullov började sitt arbete med att samla in material och skisser av ett stort antal skisser: han gick i stor utsträckning genom de gamla gatorna och tittade på ruinerna av hus, resterna av människor som var förseglade i den kalla lavan. Man uppskattar att omkring två tusen människor dödades på Pompejis gator. Fem år senare är den sex gånger tre meter stora duken färdig. Scenen som skildras är gjord i romantikens stil, trots situationens fasor råder det inget kaos och inga folkmassor. Människor kan grovt delas in i grupper som var och en upplever sin egen tragedi mot bakgrund av en global katastrof. Den centrala figuren i kompositionen är en kvinna och ett barn som ligger på trottoaren, de representerar den antika världens fall och en ny kulturs gryning. Målningen gav Briullov stor berömmelse i Europa, och hemma fick han smeknamnet ”den store”. Hans verk erkändes som ett mästerverk av Pushkin, Gogol, Lermontov och kejsar Nikolaus I, som lät placera målningen i Hermitage.

”Burlaki på Volga av Ilja Repin

Betyg: 4.5

Ilja Repin såg för första gången flottörer i arbete 1869 på Neva, när han fortfarande studerade vid Konstakademin. Konstnären var imponerad och funderade en tid på att måla en duk på ämnet. Så småningom begav han sig till Volga, där han började måla med skisser som skildrade kontrasten mellan lejda arbetare som drog en pråm och välklädda människor som flanerade längs Volgas strand. Repin lärde också känna sjömännen, iakttog dem och umgicks med några av dem när de vilade. Han omdefinierade successivt sin ursprungliga idé och bestämde sig för att i stället för sociala orättvisor fokusera på konkreta människor och mångfalden i deras karaktärer. Var och en av de elva männen som drar den livlösa lastpråmen uttrycker sina egna reaktioner på detta mödosamma och uppenbart underbetalda arbete. Vissa ser snett på ett orättvist öde, andra är filosofiskt lugna, en av dem lyckas till och med tända en pipa under tiden. I spetsen för båtsmännen står en erfaren äldre arbetare, vars prototyp var den utplacerade prästen Kanin, en ny vän till Repin. Den totala motsatsen till den hårda och sorgligt hårda informella ledaren kan beskrivas som en ung, ljushårig man. Han är otålig och vet ännu inte hur han ska hantera remmarna. I fjärran kan du se bogserbåten, en symbol för tekniska framsteg, den ska befria människor från hårt arbete, men av någon anledning används den inte, troligen är bogserbåtens tjänster mycket billigare. Efter utställningen i S:t Petersburg 1873 fick tavlan mycket både entusiastisk och negativ feedback. I kreativa kretsar var den en viktig drivkraft för realismens tid.

”Boyarynya Morozova”, Vasily Surikov

Betyg: 4.5

Surkov, som är född i Sibirien, var länge bekant med både gammaltroende i allmänhet och Boyarina Morozovas berättelse. Som representant för den högre Svenska aristokratin och ägare till en stor förmögenhet gav bojarinan aktivt stöd till bärarna av den gammaltroende tron och gick därmed emot tsaren och patriarken Nikon. Som ett resultat av detta arresterades kvinnan och fängslades i ett kloster där hon svalt ihjäl. Konstnären valde det ögonblick då Morozova förhördes för målningen. När hon närmar sig Chudovy-klostret håller hon upp sin hand som är fastkedjad och visar att hon är gammaltroende och låter alla veta att hon aldrig kommer att överge sin tro. Enligt Surkov förstod han hur man bäst skapar en komposition när han såg en kråka med utsträckta vingar på den vita snön. Dessutom tog det honom lång tid att hitta en lämplig bild för huvudpersonen tills han av en slump såg en äldre troende med ett mycket blekt ansikte på en kyrkogård. Målningen har en symbolisk innebörd – den skildrar statens vedergällning av icke-troende i allmänhet och människors attityder till det. Ansiktena på de människor som trängs längs vägen uttrycker ett brett spektrum av känslor, från förskräckelse till hånfullt förakt. Målningen premiärvisades på en vandringsutställning och köptes snart in till Tretjakovgalleriet.

”Okänd” av Ivan Kramskoy

Betyg: 4.5

Denna unika målning är allmänt känd, men är också ett av de mest gåtfulla verken av Svenska konstnärer. På den här realistiska duken ser man en ung, fashionabel kvinna som färdas i en vagn längs Nevskij Prospekt i S:t Petersburg. Hennes klädsel är en kombination av allt som var på modet i slutet av 1800-talet: en rock av dyrbar sabelpäls och sidenband, en muff av samma material, en sammetsklubba dekorerad med pärlor och strutsfjäder och ett massivt guldarmband på armen. Varje detalj i plagget är noggrant och noggrant avbildad av konstnären. Stadens snötäckta gator tjänar som bakgrund för porträttet, men de har gjorts något suddiga för att inte distrahera betraktaren från modellen. Den provokativt rika klädseln tyder på att kvinnan inte tillhörde överklassen, som följde särskilda stilregler. Hennes identitet avslöjades aldrig, men den mest populära teorin är att hon var en före detta bondkvinna som blev hustru till en rik adelsman från S:t Petersburg, Bestuzhev. Målningen ingick i många privata samlingar, men med åren blev den tillgänglig för ett stort antal betraktare och spreds över hela landet i form av reproduktioner.

”Morgon i en tallskog” av Ivan Shishkin och Konstantin Savitsky

Betyg: 4.5

Det är svårt att föreställa sig en bild som är mer känd i Sverige än den som visar en tallskog med tre skämt som åtföljs av en björnmamma. Shishkin var en konstnär med en stark känsla för naturens skönhet, och ingen annan kunde skildra den uråldriga vildmarken i en tät skog så harmoniskt och exakt. Konstnären hade omfattande kunskaper i geologi och botanik, vilket gjorde det möjligt för honom att skapa ett mästerverk som tycks få ett eget liv. Reliefen av barken på ett nedfallet träd, buskarna som växer bredvid och de snedställda tallarna är tecknade med otrolig detaljrikedom. En djup ravin i fjärran är höljd i en tjock dimma, vilket ger en känsla av mystik åt ett område med liten mänsklig bebyggelse. Träet som målaren målade landskapet i ligger på ön Gorodomlya i Tver-regionen. Det är intressant att det inte var Shishkin som ritade de klumpiga och roliga björnarna. De är Savitskijs verk, en stor djurkännare. Målningen visades första gången 1889 på en vandringsutställning och köptes sedan av Tretjakov. Samlaren raderade Savitskijs signatur, eftersom hela idén enligt honom tillhör Shishkin. Målningen har varit mycket populär sedan 1800-talet, och under sovjettiden kopierades den så mycket att den blev en viktig del av masskulturen.