Leonardo da Vincis tio främsta uppfinningar

*Recension av de bästa enligt redaktörernas uppfattning. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte en annons och inte heller en försäljningspresentation. Rådgör med en expert innan du köper.

Leonardo da Vinci – eller Leonardo di ser Piero da Vinci, för att använda hans fullständiga namn – var ett italienskt vetenskapsgeni. Han var inte bara en symbol för renässansen – han definierade den bokstavligen. Han kallades ”universalmänniskan” – musiker, konstnär, forskare, författare, uppfinnare – och omfattade praktiskt taget alla områden av den senmedeltida kunskapen och föregick dem på många sätt.

Leonardo da Vinci var en briljant man, vilket framgår av hans uppfinningar i första hand. När man tittar på denna ingenjörs verk är det svårt att föreställa sig att han levde på 1400-1600-talet. Da Vincis verk innehåller ritningar av stridsvagnar, helikoptrar, strålkastare och till och med några mycket verkliga robotar.

Här är några av Leonardo da Vincis bästa uppfinningar.

Leonardo da Vincis största uppfinningar

Nominering	plats	titel	betygsättning
Leonardo da Vincis bästa uppfinningar	1	Stridsvagn (carro armato)	5.0
2	Fallskärmen (paracadute)	4.9
3	Dykardräkt (scafandro)	4.8
4	Helikopter, cirkelflygplan (vite aerea)	4.7
5	Hängflygplan, ornithopter (maccina volante)	4.6
6	Cykel (bicicicletta)	4.5
7	Bil (Carro semovente)	4.4
8	Perpetuum mobile	4.3
9	Robotriddaren (L’automa cava ere)	4.2

 

Stridsvagn (carro armato)

Betyg: 5.0

Det är svårt att säga om Leonardo da Vinci ritade den riktiga stridsvagnen – eller om han bara uppfann en prototyp, enligt modernt språkbruk. Vi har vant oss vid att tänka på sådana stridsfordon som självgående, dvs. utrustade med en förbränningsmotor som drar metallhögen på marken…

Leonardo da Vincis stridsvagn var inte självgående. Varken en förbränningsmotor eller ens en ångmaskin hade ännu uppfunnits. Allt detta var fortfarande tre århundraden bort. Den maskin som det italienska geniet designade var en bepansrad vagn som var stängd från alla sidor.

Vagnen var fodrad med metallplåtar för att skydda soldaterna från kulor. Den var också utrustad med flera ”munstycken” – kanoner som skulle användas för att skjuta mot fiender. Soldaterna i stridsvagnen drev den också med hjälp av en mekanism som liknar en cykel. Vagnen såg ut som en sköldpadda eller ett flygande tefat.

I observationstornet på toppen fanns skyttarna. Genom små fönster kunde de avgöra riktningen till fienden och ge eldkommandon. Den nedre delen innehöll kanoner, som enligt den lärde kunde vara upp till 36 stycken. Tanken skulle vara så hög att man var tvungen att bygga stegar inuti den. Den skulle bemannas av åtta soldater, varav de flesta bara skulle driva den otympliga mekanismen.

Moderna forskare anser att stridsvagnen endast kan ha använts som ett skrämselvapen och absolut inte som stridsfordon. På grund av sin massa kunde vagnen inte sättas i rörelse med muskelkraft. Dessutom kunde den inte röra sig i ojämn terräng. Du kan beundra de modeller som utvecklats på museer i Frankrike och Berlin.

fallskärm (paracadute)

Betyg: 4.9

Om det finns några tvivel om att en stridsvagn är praktiskt genomförbar, skulle den fallskärm som Leonardo da Vinci konstruerade ha fungerat. Forskaren beskriver den som en vävnadspyramid med måtten 12 x 12 alnar – eller 7 x 7 meter i moderna måttenheter. Ungefär samma dimensioner som de fallskärmar som nu tillverkas, utformade för att sjunka från vilken höjd som helst.

Enligt hans idé skulle fallskärmen tillverkas av stärkt tyg för att öka motståndskraften. Den var pyramidformad, mer lik ett tält än en modern kupol.

Det är värt att notera att da Vinci inte uppfann fallskärmen från grunden, utan endast modifierade idén. Redan innan denna forskare hade människor försökt ta sig ner från höjder med hjälp av paraplyliknande anordningar. Ingen av dem kunde dock beräkna luftmotståndet korrekt – och därför slutade de flesta av dessa experiment med skador eller dödsfall. Forskaren fastställde dock de korrekta dimensionerna, vilket gjorde det möjligt att skapa en fallskärm som skulle kunna klara av en mans vikt när man faller från vilken höjd som helst i framtiden.

Dykardräkt (scafandro)

Betyg: 4.8

Leonardo da Vincis designade dykardräkt (rymddräkt) ser ganska skrämmande ut, men fungerar mycket effektivt. Paracaduten var tillverkad av läder, sydd för att ge en perfekt tätning och försedd med andningsutrustning.

Andningsapparaten i den här dräkten var särskilt imponerande. Två långa rör – också av läder – för luft kom ut från maskens botten. Dykaren skulle andas in i den ena och ut i den andra. Enligt vetenskapsmannens uppfattning gjorde en sådan konstruktion det möjligt för honom att dyka till vilket djup som helst (beroende på rörens längd, förstås) utan att blanda luft och koldioxid.

Och för att dykaren skulle se något på botten var dräkten utrustad med två ögonspalter, i vilka ett runt glas var hermetiskt förseglat. Det fanns också en stor ficka på bröstet på dräkten. Det var meningen att den skulle fyllas med luft när dykaren kom upp till ytan – och sedan skulle dykaren stiga upp till ytan.

I början av 2000-talet byggde en fransk dykare och kameraman en våtdräkt baserad på ritningar av Leonardo da Vinci och dök i den till botten av en liten damm. Det visade sig att den italienska vetenskapsmannens konstruktion gjorde jobbet. Men dräkten visade sig vara mycket obekväm på grund av en komplex andningsapparat och naturlig hud, som inte beter sig alltför ”lämpligt” när den är nedsänkt i vattenpelaren.

Helikopter, cirkelflygplan (vite aerea)

Betyg: 4.7

Ännu en av Da Vincis uppfinningar, otroligt före sin tid. Forskaren kunde förstå konstruktionen och designen men inte själva genomförandet – vilket var fallet med tanken. I teorin fungerade hans uppfinning, men i praktiken fungerade den inte.

Gyroplanet som Leonardo da Vinci ritade var en flygmaskin som stöddes i luften av en stor propeller av stärkt linneduk. Passageraren och piloten i denna anordning trampade. Den fick propellern att snurra, störtade upp i luften, genererade lyftkraft och lyfte. Åtminstone var det så det såg ut på pappret.

Sådana ”helikoptrar” i form av leksaker var mycket populära bland florentinska barn på XV-talet. Forskaren bestämde sig för att inte uppfinna hjulet på nytt (men han uppfann det, men mer om det senare) och ökade helt enkelt strukturens storlek. Propellerradien var 4,8 meter enligt skaparen.

Uppfinnarens konstruktion hade många nackdelar. Först kommer den att snurra runt hela saken – tillsammans med piloten och passageraren. Du kan alltså inte flyga den utan att känna dig obekväm. För det andra kan du inte heller landa – även om du roterar propellern långsammare kommer ditt fall fortfarande att vara för snabbt och (sannolikt) dödligt. Och slutligen var det omöjligt att flyga ett sådant gyroplan.

Da Vincis helikopter förblir alltså bara en intressant och underhållande prototyp. Ingen – varken hans samtida eller hans efterkommande – försökte ens förverkliga det. Stora konstruktioner som ett gyroplan tillverkades – men bara för att se dem lyfta och sedan luta och falla.

Hängflygplan, ornitopter (maccina volante)

Betyg: 4.6

En annan uppfinning som forskaren inte gjorde från grunden, utan inspirerades av befintliga konstruktioner. Närmare bestämt kom idén den här gången från gamla grekiska myter om Daidalos, en ingenjör som tillverkade vingar genom att smörja in vax på sina händer och limma fast fågelfjädrar på dem.

Da Vinci använde sig inte av vax och fjädrar i sin konstruktion. En forskare undersökte mekanismerna för fåglarnas flygning och använde dem för att skapa en ornithopter. Han gav den namnet ”Feather”.

Fågelflygaren var en träapparat med enorma vingar och en svans som liknade en fågel. De var gjorda av tunna lameller, insvepta i tyg. I den centrala delen fanns en ”bur” där en mänsklig pilot skulle sitta. För att flyga var han tvungen att slå med vingarna och driva dem med hjälp av muskelkraft.

Överraskande nog visade sig den här ornitoptern vara ganska användbar. Historien har inte nämnt om da Vinci själv testade konstruktionen eller inte, men i slutet av 1990-talet återskapade ingenjörer i Storbritannien ”Pirishko” och använde samma material och konstruktioner som var tillgängliga på XV-talet. En ornitopter som piloterades av testpersoner kunde flyga upp till 15 meters höjd och sedan landa mjukt. Den kunde dock inte kontrolleras, så piloten var helt under kontroll av vinden.

En cykel (bicicicletta)

Betyg: 4.5

Leonardo da Vinci uppfann trots allt cykeln! Och den skilde sig inte så mycket från de modeller som kom efter den. Och enligt ritningarna var Florens känt för sina vägar av hög kvalitet.

Bicicletta, som utformades av en vetenskapsman, liknade i hög grad moderna cyklar, men var försedd med hjul av trä. Ingenjören berättade inte hur han skulle bekämpa stötarna. Den var också utrustad med den traditionella remdriften från pedalerna till bakhjulet.

Bakhjulets vinge fungerade också som sittplats. Ratten var fast inbyggd i ramen, så det är inte helt klart hur exakt den skulle kunna vridas. Den är också fast monterad i moderna modeller, men de är inte utformade för att ridas utan visas helt enkelt i ett stort antal museer runt om i världen.

Moderna forskare är inte säkra på att det var Da Vinci som utförde cykelkonceptet. För det första var hans uppfinningar nästan helt utan böjda linjer, och bicicicletta ser otroligt ”strömlinjeformad” ut. För det andra är linjerna i teckningen ovanligt tjocka – vanligtvis använder konstnären lätta, nästan tyngdlösa streck, men konturerna av den här tvåhjulingen är så starka att man kan se blyertsmärkena till och med på baksidan av sidan. Därför tror vissa historiker att denna teckning är en förfalskning som gjordes på 1900-talet.

Bil (Carro semovente)

Betyg: 4.4

Carro semovente var i själva verket en självgående vagn. Men den har fyra hjul, så uppfinningen kan mycket väl betraktas som prototypen till den moderna bilen. Historiker spekulerar i att den användes i de teaterföreställningar som Leonardo da Vinci arrangerade vid kungens hov i Milano.

Till skillnad från många av Da Vincis andra maskiner drevs boggin inte av muskelkraft utan av en komplicerad fjäderbaserad drivmekanism. Det var den som snurrade hjulen när den rakade upp sig – och Carro semovente åkte, om än inte särskilt långt och inte länge. Forskaren fullbordade dock inte sin ritning och visade endast mekanismen och inte konturerna av en boggievagn. Den kan ha haft en kropp.

Boggdrivningen var mycket komplicerad; den innehöll en bakhjulsdifferential, ett styrande framhjul och till och med – förvånansvärt nog för den tiden – en broms. Många ingenjörer och historiker anser att uppfinningen av bromssystemet är viktigare för världens framsteg än själva konstruktionen av förbränningsmotorn!

Carro semovente har provats många gånger. Faktum är att amatöringenjörer nästan varje år monterar sin egen version av vagnbilen. Och det går alltid bra!

Perpetuum mobile

Betyg: 4.3

Leonardo da Vinci försökte, liksom många vetenskapsmän under senmedeltiden och renässansen, att övervinna fysikens lagar och skapa en evighetsmaskin. Naturligtvis lyckades han inte. De mekaniska och termodynamiska lagarna hade aldrig upphävts. Han lämnade dock några intressanta prototyper.

År 1494 tröttnade han dock på att försöka konstruera en evighetsmaskin. Han lämnade till och med en lapp till andra forskare och arvtagare där han sa åt dem att inte drömma om en perpetuum mobile, utan att gå direkt till alkemisterna, på deras nivå.

En av de mest intressanta konstruktionerna för en evighetsmaskin var det balanserade hjulet, med flera rör på vilka metallkulor rullar. I teorin flyttar de alltid tyngdpunkten från axeln, vilket gör att fälgen roterar. I praktiken skulle ett sådant hjul snurra ett tag, men sedan skulle en axel skapas så att bollarna skulle balanseras.

Det andra intressanta projektet är det ultrabalanserade hjulet. Den har också kullager och styrningar som de rör sig på. Men de är 12 stycken nu, och de rullar i kurviga banor. Återigen kommer hjulet till en början att vara i obalans, men vid en viss tidpunkt kommer kulorna ändå att hitta en symmetriaxel för massorna.

Robotriddaren (L’automa cava)

• ere)

Betyg: 4.2