Hur man tränar grundskoleelevers uppmärksamhet

Börja med en kort förklaring. Vad en vuxen som har tagit på sig uppgiften att försöka förbättra ett barns uppmärksamhetsspann i årskurserna 7-10, eller i årskurserna 1-4 (5) på gymnasiet, måste ta itu med.

Var redan från början beredd på att ett 7-10-årigt barn inte alls är som en vuxen när det gäller hur hans tänkande är strukturerat, trots att det till det yttre liknar en vuxen, kan svara på frågor på ett adekvat sätt och har en känsla av att barnet förstår innebörden av ord. Du måste förstå hur han tänker och sedan försöka använda ett begripligt ”språk” för att få hans uppmärksamhet. Nu är det det första som följer efter varandra.

Psykofysiologiska särdrag i utvecklingen av tankeprocesser hos barn

Hjärnmassan hos ett nyfött barn är ungefär en fjärdedel av hjärnmassan hos en vuxen. Med tanke på att en bebis i sig själv väger 20 gånger mindre än en vuxen är förhållandet imponerande. Hjärnan växer i en enorm takt, vid två års ålder kommer han att väga ¾ av den vikt som en vuxen person väger. Kroppsvikten är naturligtvis kraftigt ”eftersatt”. Vad är det som händer??

De flesta neuronerna uppstår i livmodern och den snabba massökningen beror på tillväxten av celler som utgör en slags ”isolering” för nervbanorna (gliaceller). Neuroner är små celler med olika stora grenar (axoner och dendriter) som förbinder dem med varandra, dessa grenar bär impulser som överför information, det är så hjärnan skapar bilder, tankar och känslor. Dessa impulser gör det möjligt för vår kropp att röra sig, fatta beslut och allmänt leva.

Signalen blir instabil och spridd, och alla nervcellsgrenar kan till och med dö om de inte är ”isolerade” som elektriska ledningar. Denna myelinisolering består av gliaceller. För att sammanfatta det hela i en enkel fras – myelin är mycket viktigt för hjärnans funktion.

Ett barn föds med en färdig uppsättning nervceller som är förbundna med ett stort antal nervtrådar, men med mycket lite myelin. Särskild forskning har visat att det finns fler neuroner i ett barns hjärna än i en vuxens!

(1)Men innan de rätta förbindelserna mellan dem har skapats är systemet ineffektivt.

Vi har att göra med en ”ritning” av neuronernas sammankopplingsstruktur. I huvudsak är detta en grov skiss av den framtida människan, hennes tänkande, uppfattning av världen, mängden minne och andra egenskaper. Från förmågan att kontrollera sina rörelser till förmågan att lösa komplexa abstrakta problem. Och allt detta kan bara ske när myeliniseringen växer gradvis och i fragment, i olika delar av hjärnan.

Vad ett barn i grundskoleåldern kan göra och vad det inte kan göra

Nu när han har förstått ovanstående måste den vuxne lära sig att han inte kan hoppa över huvudet. Ett barn kan tyckas vara mer intelligent och kvicktänkt än andra, men det är bara i sin ”korridor” av förmågor som är tillgängliga för sin ålder.

Hjärnan formas med stora steg och är ”knuten” till en viss ålder. I huvudsak har vi under vuxenlivet att göra med fem olika personligheter. Endast passuppgifterna förblir oförändrade under barnets uppväxtperiod. Annars är deras sätt att uppfatta och interagera med omvärlden helt annorlunda.

Det första stadiet är 3,5-4 år gammalt. Det andra hoppet sker vid 7-8 års ålder. Det tredje utvecklingssprånget sker vid 11-12 års ålder. Junior high school ”faller” rakt in i korridoren mellan dessa två hopp, och det är ingen tillfällighet. Experiment, långt före upptäckterna inom hjärnforskningen, har fastställt gränserna för vuxenlivet, som skolans läroplan är knuten till

Det är möjligt att påskynda barnets utveckling något, men endast i mycket begränsad omfattning och med stor försiktighet.

(2) Annars kan och bör den vuxna njuta av utbildningsprocessen och inlärningsprocessen, inte plågas. Allt du behöver göra är att inte bryta mot grundprincipen ”du kan bara göra det du kan göra”. Principen har lika mycket att göra med barnet som med den vuxne. Här är de fyra grundläggande principer som principen bygger på.

1. Vid 7-8 års ålder identifierar en liten person sina känslor för första gången. Han har naturligtvis alltid upplevt dem, men det är vid den här åldern som han börjar inse att han upplever dem och noterar: ”Jag är nöjd”, ”Jag är upprörd”, ”Jag är förolämpad” och så vidare. Det är en vuxens uppgift att lära honom att identifiera dem på rätt sätt.

2. I samband med det första kommer den plötsligt att ”upptäcka” andra människor i sin närhet. Gör en koppling mellan de känslor han/hon har och människorna i hans/hennes omgivning – någon som han/hon tycker är intressant och tilltalande, någon som han/hon är rädd för, någon som ger honom/hon sorg och någon som ger honom/hon optimism. Detta är något som de möter när de börjar skolan, och även detta är en viktig faktor som påverkar deras uppmärksamhet.

3. Vid denna ålder kan barnet inte fysiskt ”memorera” information – denna förmåga finns inte förrän vid 10 års ålder. De delar av hjärnan som ansvarar för ”frivillig uppmärksamhet” är inte fullt utvecklade och kommer att utvecklas först vid 12 års ålder. Fram till denna ålder är ”memoriseringsmekanismen” igång och har funnits där sedan födseln. Men det fungerar bara om du får barnet intresserat, och om det misslyckas kommer alla försök att lära honom eller henne att vara förgäves.

Det är i denna ålder som barn börjar tänka inte bara på vad de ska göra utan också på konsekvenserna av att göra det. Det är på denna grund som uppmärksamheten börjar formas.

Vilka förhållanden främjar utvecklingen av uppmärksamhet hos unga elever?

Sedan 1960-talet har många experiment utförts som visar att ju mer ”berikad miljö” ett barn har runt omkring sig, desto större mängd hjärnvävnad producerar det. Denna vävnad kommer att utvecklas till att bygga komplexa ”neurala ensembler” som utgör grunden för ett effektivt och flexibelt tänkande.

(3) Miljön, som är rik på yttre stimuli, är ett barns lärande- och livsutrymme med konstruktionsverktyg, färger och filtpennor, lera och plast, andra material och pedagogiska spel.

Allt detta bör omges av en trygg social miljö – vuxna som visar intresse och tillgivenhet, en gemenskap av jämnåriga med vilka barnet delar gemensamma intressen i idrottsaktiviteter eller utvecklingsverkstäder.

Denna miljö gör det möjligt för barnet att lära sig snabbare och att lära sig olika ämnen, och att successivt utvecklas mot självständighet, distansering och mognad. För en mer djupgående titt på denna fråga, se Maria Montessoris metoder.

(4)

Vad hindrar och försämrar uppmärksamhetsutvecklingen hos unga elever

Den vuxna, mogna hjärnan är utformad som ett verktyg för en enda uppgift, som kan koncentrera sig medvetet på ett begränsat antal uppgifter, antingen för att ta till sig information eller för att lösa abstrakta problem. Det är till exempel mycket svårt att läsa nyheterna och samtidigt lägga till tresiffriga tal i huvudet.

För ett barns hjärna i grundskoleåldern, som ständigt håller på att skapa nya neurala förbindelser och myelinisera dem, minskar alltför mycket ”överätande” av information från allestädes närvarande prylar uppmärksamhetsspannet för mer komplexa stimuli i samband med inlärning. Detta leder i sin tur till en oförmåga att lösa abstrakta uppgifter i framtiden och de centra som ansvarar för att lära sig mer komplexa ämnen i senare årskurser kommer helt enkelt att saknas i barnets hjärna. Vi bevittnar ”funktionell analfabetism” och ”digital demens”.

Om ett barn i grundskoleåldern, vars hjärna borde vara inriktad på att bygga upp de centra som ansvarar för komplexa uppgifter och förmågan att koncentrera sig på dem, distraheras av att ”kommunicera” med prylar blir resultatet katastrofalt. Möjligheterna att utveckla neurala nätverk, som är ansvariga för abstrakt tänkande, kommer nästan att gå förlorade för alltid.

Här är WHO:s rekommenderade regler för kommunikation med ”blå skärmar” för minderåriga. För alla typer av skärmar – TV, smartphone, bärbar dator, surfplatta och så vidare:

(5)

1. Inga prylar bör användas alls före 3 års ålder

2. Från 3 till 7 år, högst 30 minuter per dag

3. Från 7 till 10 år en timme om dagen, men inte mer

4. Från 11 år till vuxen ålder, 1 till 3 timmar per dag, i takt med att de mognar

Metoder för att utveckla uppmärksamhetsspannet hos yngre elever

1. Ju yngre barnet är, desto viktigare är rollen för den vuxne som kan skapa ett bestående intresse hos barnet att lära sig. Även när det visuella materialet är otillräckligt är en vuxen som väcker barnets vilja att imitera, intresse och entusiasm nyckeln till att minnas den nödvändiga informationen. Föräldrar skulle vara idealiska för detta.

2. Med hänvisning till L.. Under Vygotskijs och hans efterföljare, t.ex. Maria Montessori, tidiga år kan barns inlärningsprocess påskyndas genom att man använder metoden med ”den proximala utvecklingszonen” för att fånga barnets uppmärksamhet. Metoden bygger på barnens förmåga att vara mer uppmärksamma på att lära sig föreslagna metoder genom att delta i aktiviteter som ligger något (en mycket viktig punkt) över deras kunskapsnivå.

3. Detta arbete bör utföras under övervakning och med direkt medverkan av en utbildad vuxen. Även om detta villkor är uppfyllt bör det begränsas. Barnet får i uppgift att nå den närmaste gränsen, samtidigt som det löser problemet inte med hjälp av den ”vuxna” lösningen som dikteras för det, utan med hjälp av sin barnsliga tankepotential. En hjärnintensiv uppgift, men kan ge en utvecklingsförbättring. Detta bör dock inte vara ett permanent sätt att skapa uppmärksamhet.

4. Motivation behövs för att utveckla barnets uppmärksamhet. Huvudregeln för motivation är att en person måste vilja träffa dig för att kunna göra det. När det gäller barn beror det helt och hållet på den vuxne, men den vuxnes komplex, komplexet ”vuxen och smart person”. Han tillåter inte att denna regel används. Föräldrarna tycker att barnen ska vara uppmärksamma på dem eftersom de löser deras problem, spenderar tid med dem och gör dem glada. Allt verkar vettigt på utsidan, men tyvärr fungerar det inte.

5. För att utveckla barnens uppmärksamhet är det nödvändigt att hitta ett gemensamt språk med dem. Den vuxne måste skapa förutsättningar för att barnet ska vilja vara nära honom/henne, lyssna på hans/hennes åsikter och lita på honom/henne, och genom detta kommer det att uppstå en uppmärksamhet på vad den vuxne kommer att lära barnet.

6. För ett barn i grundskoleåldern är det bättre att försöka omvandla alla inlärningsuppgifter till en tävling. Detta motiverar inte bara till att ägna mer uppmärksamhet åt uppgiftens kärna, utan stimulerar också utvecklingen av ledarskapsförmåga, en instinktiv önskan att vinna.

7. Alla anteckningar bör göras skriftligen, för hand, vilket ger barnet extra koncentration genom finmotoriska färdigheter. Tangentbordet bör undvikas för yngre elever, eller endast användas när uppgiften kräver det. Det är mycket önskvärt att barnet uttalar det han/hon skriver ”för sig själv”. Detta hjälper till att bilda neurala kopplingar mellan olika delar av hjärnan, vilket utvecklar visuellt, mekaniskt och auditivt minne och uppmärksamhet.