10 minst utvecklade länder i världen

*Recension av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte avsett som reklam och fungerar inte som en vägledning för inköp. Rådgör med en professionell person innan du köper.

Medan debatten i vissa länder handlar om en vetenskaplig expedition för att kolonisera Mars, lider befolkningen som lever under fattigdomsgränsen i andra länder av brist på mat och dricksvatten. De minst ekonomiskt utvecklade länderna finns på den afrikanska kontinenten. Oftast handlar det om länder med auktoritära politiska regimer, hög grad av korruption, frekventa lokala militära konflikter och bristande tillgång till den internationella finansmarknaden. Den största skadan är förstås inbördeskrig som leder till att industrianläggningar förstörs och att investeringar går förlorade.

Ekonomer använder sig av objektiva mått på välbefinnande, t.ex. BNP (bruttonationalprodukt), som beräknas i enlighet med köpkraftsparitet per capita. För USA och vissa europeiska länder är denna siffra till exempel 50-80 tusen dollar. Det är värt att notera att endast länder där ekonomisk statistik räknas har tagits med i rankningen,Och för vissa afrikanska länder(Som i fallet med Somalia) kan fattigdomsnivåerna helt enkelt inte beräknas på grund av brist på information.

En översikt över världens minst utvecklade länder

10:e plats – Madagaskar

Ranking: 4.1

Madagaskar, en ö i Indiska oceanen, är välkänd för sin rikliga natur och sitt rika djurliv. Det unika ekosystemet lockar ett stort antal turister, vilket är en viktig källa till statliga intäkter, men inte tillräckligt för att hålla ekonomin åtminstone på en acceptabel nivå. Sedan Madagaskar blev självständigt 1960 har det förekommit flera uppror och statskupper.

För närvarande är det politiska systemet stabilt men korrupt. Invånarna är huvudsakligen verksamma inom jordbruk och fiske. Ön har länge varit en viktig leverantör av naturlig vanilj och Coca Colas övergång till syntetisk vanilj har slagit hårt mot ekonomin. Brist på kvalificerade resursförvaltare och hög inflation är betydande hinder för utvecklingen.

Den materiella rikedomen är mycket ojämnt fördelad i Madagaskar: av en befolkning på 25 miljoner invånare kan endast 3 % sägas vara ekonomiskt framgångsrika och mer än 70 % befinner sig under fattigdomsgränsen och saknar ofta det allra nödvändigaste. BNP i PPP (köpkraftsparitet) för Madagaskars invånare är 1 350 dollar per person.

9 plats Komorerna

Betyg: 4.2

En vulkanisk skärgård som ligger i Moçambiquesundet, nära ön Madagaskar. BNP (PPP) per capita i Komorerna är högst 1345 USD. En ganska ung stat som har funnits sedan 1975, efter att ha förklarat sig självständig från Frankrike. Landet har genomgått en rad statskupper och den politiska situationen är fortfarande instabil.

Komorerna har en rik och mångsidig kultur men en svag ekonomi. Majoriteten av befolkningen arbetar med olika former av jordbruk. Madagaskar får sina största inkomster från export av ylang-ylang, vars eteriska olja används i parfymer och kosmetika, samt vanilj, bananer och några andra växter. Det finns dock inga stora fyndigheter av naturresurser vars utvinning skulle förbättra landets välfärd.

Andra akuta problem är social ojämlikhet och en svag turistattraktion. Komorerna erbjuder visserligen en tropisk semesterort, men konkurrerar inte med andra öar som har en mycket mer utvecklad infrastruktur. Lokalbefolkningen har en låg läs- och skrivkunnighet, vilket omöjliggör teknisk utveckling.

8:e plats – Sierra Leone

Ranking: 4.3

Sierra Leone blev självständigt från Storbritannien 1951 och följdes av 13 kupper. Sedan början av 1990-talet har Sierra Leone upplevt mer än ett decennium av inbördeskrig som har försvagat en redan mycket fattig ekonomi. Även efter det att fientligheterna upphört har makten i den afrikanska staten länge tillhört självutnämnda militära ledare. Brottslighet, våld och politisk korruption har varit utbredda och förvärrat situationen, och det är först på senare tid som det har skett en viss positiv utveckling.

Rikt på mineraler, bördig jord och fiskeresurser, men underutvecklad infrastruktur förhindrar att dessa fördelar utnyttjas fullt ut. Det är en faktum att nästan två tredjedelar av Sierra Leones befolkning lever i fattigdom, med en BNP (PPP) per capita som knappt når upp till 1 300 dollar. Invånarna ägnar sig åt fiske, diamantgruvor och jordbruk. Skuggekonomin blomstrar och den årliga inflationen överstiger 18 %. Den förväntade livslängden i Sierra Leone är bara 53 år.

Staten är nästan helt beroende av stöd från internationella organisationer, särskilt Internationella valutafonden och utländska investerare. Nästan 10 procent av BNP kommer från utlandet.

7:e plats – Moçambique

Betyg: 4.4

Moçambiques territorium är rikt på betydande mineraltillgångar som kol, olja och gas, men utvinningen av dem är dåligt utvecklad och räddar inte den dåliga ekonomiska situationen. Mer än 80 procent av den arbetande befolkningen är sysselsatta inom jordbruket, men endast 12 procent av landets bördiga jord odlas och avkastningen är mycket låg på grund av ineffektiva metoder.

Moçambique var en portugisisk koloni fram till 1975. Sedan självständigheten har det nya socialdemokratiska ledarskapet genomfört en dåligt genomtänkt jordbruksreform och fördrivit portugisiska bosättare. Staten, som berövades sina utbildade yrkesmän och stod inför allvarliga ekonomiska problem, blev snart uppdelad i stridande läger, vilket ledde till ett inbördeskrig som varade fram till 1992 och kostade hundratusentals människor livet. Moçambique har övergått till en flerpartidemokrati sedan dess slut.

Den nuvarande befolkningen är cirka 30 miljoner och 70 procent av dem lever under fattigdomsgränsen. BNP (PPP) per person – 1 220 dollar. Dessutom har landet ett dåligt utvecklat hälsovårdssystem, hög arbetslöshet och hälften av invånarna är analfabeter. Medellivslängden för den lokala befolkningen är knappt 52 år.

6:e plats – Malawi

Betyg: 4.5

Landet ligger i sydöstra Afrika och nästan en tredjedel av landet ligger vid en sjö. Republiken har varit fattig sedan 1980-talet, efter att priset på te och tobak, som utgör huvuddelen av dess export, rasat. I början av 1990-talet förstördes landet dessutom inifrån av lokala konflikter som orsakades av kampen om makten. Nu är BNP per capita i Malawi drygt 1 100 dollar per capita (PPP).

Landet har en befolkning på cirka 18 miljoner invånare och landets ekonomi bygger nästan helt och hållet på tobaksodling och jordbruk. Malawi har flera stora industrier, men alla bearbetar samma jordbruksprodukter. Malawi har stora fyndigheter av värdefulla mineraler, men gruvdriften är fortfarande inte igång. Boskapsuppfödningen är också mycket begränsad på grund av den stora förekomsten av tsetseflugor som orsakar boskapens död. Allt detta har gjort republiken beroende av humanitärt och ekonomiskt bistånd från ett antal internationella organisationer.

Fattigdom och misär är en del av vardagen för mer än hälften av Malawierna. Den skattemässiga situationen har lett till hälsoproblem: det finns nästan ingen medicin, och statistiken visar att det bara finns en kvalificerad läkare per 17 000 invånare. Upp till 13 procent av befolkningen är hiv-smittad.

5:e plats – Niger

Betyg: 4.6

Från självständigheten från Frankrike 1960 till 2011 var Niger i ständig politisk oro. Sex regimer har bytt ägare och flera militärkupper har ägt rum under statens livstid. 80 % av landets yta är öken, medan större delen av resten är torrt, och endast små områden nära floden och Tchadsjön lämpar sig för ett fullfjädrad jordbruk.

Republiken Niger har en befolkning på 22 miljoner invånare och en total yta på över 1,2 miljoner kvadratkilometer. Landet har dock bara fem större städer, mycket dålig infrastruktur och inga järnvägar alls. Ekonomin har varit inriktad på jordbruk och uranbrytning, men krisen på 1980-talet underminerade allvarligt den etablerade uranexporten. Även om endast 3 procent är officiellt arbetslösa är inkomsterna så magra att två tredjedelar saknar grundläggande förnödenheter. Det höga födelsetalet (varje kvinna föder i genomsnitt 6-8 gånger) kompenserar knappast för den rekordhöga barnadödligheten. Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen dör ett av sex nigerianska barn innan de når fem års ålder på grund av hunger eller sjukdom.

BNP (PPP) i landet är cirka tusen dollar per person. Det verkar inte troligt att situationen kommer att förbättras inom den närmaste framtiden, eftersom bristen på ens minimal utbildning (mindre än 30 procent kan läsa och skriva) fortsätter att tvinga Nigers befolkning till lågavlönat arbete på åkrar, i gruvor och cementfabriker.

4:e plats – Demokratiska republiken Kongo

Poäng : 4.7

Demokratiska republiken Kongo, tidigare känt som Zaire, har genomgått många konflikter, varav den allvarligaste var det andra kongolesiska kriget, som avslutades först 2002. Ekonomin drabbades också hårt av diktatorn Mobutu, som förskingrade fem miljarder dollar från statsbudgeten. BNP per capita i PPP ligger för närvarande under 900 dollar.

Myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo försöker återupprätta gruvdrift, t.ex. olja, guld, kobolt med mera, men en stor del av sektorn är upptagen av den skuggande. Gruvindustrin kontrolleras av utländska företag och organiserad brottslighet, vilket gör det omöjligt att exportera i stor skala.

Över 75 procent av landets befolkning på cirka 70 miljoner människor har osäker livsmedelsförsörjning. I kombination med den svåra medicinska situationen leder detta till en hög dödlighet. Under de senaste åren har svält, infektionssjukdomar och lokala militära strider dödat 5 miljoner människor i Demokratiska republiken Kongo.

3:e plats – Liberia

Ranking: 4.8

Liberia grundades av frigivna slavar från Amerika som hade försökt skapa en stat i likhet med Förenta staterna. Men de har inte lyckats bygga upp en demokrati, än mindre en amerikansk ekonomi. Landet med 4,7 miljoner invånare befinner sig nu i en djup kris med pågående konflikter. 1980 störtades presidenten och två inbördeskrig följde som kostade hundratusentals människor livet och som avslutades först efter att FN:s fredsbevarande styrkor ingrep. Kriget utplånade början till industriell tillväxt och sedan 2005 har Liberia i princip varit tvunget att börja utvecklingen från början.

Landet har värdefulla naturresurser vars utvinning dock är underutvecklad på grund av brist på teknik och infrastruktur. Dessutom har lejonparten av den nationella rikedomen ”privatiserats” av den härskande klassen och deras släktingar. Den arbetande befolkningen arbetar antingen med jordbruk eller med att exploatera uttömda järnmalmsreserver. En annan inkomstkälla för staten är att utländska fartyg får rätt att föra liberisk flagg mot en avgift, vilket gör det möjligt för dem att betala låga hamnavgifter.

BNP (PPP) per capita är 880 dollar, vilket inte är förvånande med tanke på att 85 % av invånarna inte har någon formell anställning. Till och med i huvudstaden Monrovia tvingas de flesta invånarna att krypa ihop i små hyddor och överleva på mindre än 1,25 dollar om dagen.

Andra plats – Burundi

Betyg: 4.9

Liksom i de andra länderna i indexet är fattigdomen i Burundi främst ett resultat av ett långvarigt krig som började nästan omedelbart efter självständighetsförklaringen 1962. Den blodigaste konflikten var inbördeskriget mellan hutuer och tutsier. Även efter det att regimen upphörde förekom det fortfarande etniskt motiverade sammandrabbningar.

Burundi har en befolkning på cirka 12 miljoner människor. Nästan 90 procent av dem arbetar inom jordbruket, vilket dock inte räddar dem från fattigdom och kronisk undernäring. Endast kaffe, te och bomull exporteras. BNP per capita i PPP-termer överstiger knappt 800 dollar. Det enda landet kan hoppas på är utländskt bistånd, men Burundis ekonomi är ytterst oattraktiv när det gäller investeringar.

Landets dåliga levnadsförhållanden är en grogrund för korruption, utbredd brottslighet och återkommande lokala konflikter. Infrastrukturen, hälsovården och utbildningen ligger på en mycket låg nivå. Landet har ett högt födelsetal och en låg medellivslängd, i genomsnitt 50 år.

Första plats – Centralafrikanska republiken

Ranking: 5.0

Centralafrikanska republiken var tidigare en fransk koloni och har varit självständig sedan 1960. Kolonialregimen ersattes snart av den blodiga diktatorn Bokassa och följdes av en rad militärkupper som åtföljdes av förstörelse av infrastruktur och industri. Väpnade grupper har fortfarande den största delen av makten i landet, narkotika-, vapen- och människohandel blomstrar och sammandrabbningar om territorier och inflytandesfärer är utbredda.

I Centralafrikanska republiken bor cirka fem miljoner människor och varje dag måste de hantera arbetslöshet, livsmedelsbrist och brist på rent vatten. BNP baserad på PPP (köpkraftsparitet) uppskattas till 720 US-dollar per person. Den stora majoriteten av befolkningen bor i provisoriska hyddor. Ekonomin bygger huvudsakligen på export av trä och jordbruksprodukter som tobak och kaffe. Landet har också en del naturresurser, särskilt diamantfyndigheter och guldmalm, men dessa har länge ägts av utländska företag och ger inga inkomster till lokalbefolkningen.

Att leva i halvsvält tvingar invånarna att äta allt de kan, från stekta larver till torkat apkött. Hälso- och sjukvården representeras endast av ett litet antal utländska fonder som inte klarar av att hantera frekventa utbrott av olika epidemier. Landet har en förväntad livslängd på cirka 50 år och en läskunnighet på cirka 12 %.