Växtföljd, eller vad som ska planteras efter vad i trädgården

Alla grönsaksodlare har hört talas om växelbruk, men det är inte alla som följer det. Orsakerna till detta är många, men ofta verkar de inte vara så viktiga. Och förgäves. Genom att följa växtföljden ökar avkastningen och skyddar växterna från skadedjur och sjukdomar.

Växelbrukets betydelse och nödvändighet

Ofta väljer odlaren en bädd för sådd av t.ex. gurkor enligt principen ”förra året blev det en stor skörd, så det blir det även i år”.Men i regel är det tvärtom. Varför?

1. Att så samma gröda utarmar jorden eftersom samma ämnen tas bort år efter år – inte ens full näringstillförsel hjälper.

2. Sjukdomar och skadedjur ansamlas och påverkar avkastningen negativt.

3. Grödor producerar fytotoxiner som ackumuleras i jorden; om de inte roteras förgiftas växterna.

Därför måste olika typer av grönsaker och örter i grönsaksodlingen alterneras, dvs. man måste följa växtföljden.För att kunna göra det på ett kompetent sätt och med största möjliga nytta för växten måste du veta:

1. Varje gröda tillhör en särskild familj;

2. Allelopatisk växtaktivitet – förmågan att frigöra fytotoxiska ämnen som ackumuleras i jorden och som är giftiga för växter på olika sätt;

3. hur mycket näringsämnen varje gröda kan ta upp under en säsong – alla har olika behov;

4. Växtens förmåga att förbättra eller utarma den jord där den växer.

Vegetabiliska och gröna grödor delas in i tre grupper enligt den sistnämnda indikatorn:

1. grödor som berikar jorden med näringsämnen eller förbättrar dess mekaniska struktur: sojabönor, bönor, ärter, senap, kummin, klöver, alfalfa, raps, bovete;

2. Växter som inte förbättrar jorden men som inte tömmer den helt på en enda växtsäsong: alla typer av lökar, gurkor, paprika, paprika och paprika, morötter, rädisor, kålrabbi, kålsallat, rotselleri;

3. som utarmar jorden eller försämrar dess mekaniska egenskaper – olika typer av kål, potatis, tomater, pumpor och zucchini, rödbetor.

4. Grönsaksgrödor skiljer sig också åt när det gäller deras näringsbehov:

5. Morötter, rödbetor, rädisor, rädisor och palsternackor behöver minst;

6. Alla sorter av lök, potatis, paprika, tomater och pumpor – gurkor, zucchini och pumpor – har ett medelhögt näringsbehov;

7. Alla typer av kål, majs, sallat, spenat och selleri behöver mest näring.

Vissa grödor kan odlas på samma plats flera år i rad utan att marken försämras och utan att de förgiftar sig själva och sina grannar: lök kan odlas på samma plats i upp till tre år, vitlök i två år.Detta fungerar dock inte med de flesta grönsaksgrödor:

1. alla växter av korsblommiga familjen – olika typer av kål, rädisor, rädisor, daikonplantor på samma plats en gång vart tredje år;

2. Gurkor kräver en ny bädd varje år, först på fjärde året kan de planteras där de redan har vuxit, detsamma gäller för mangold, rödbetor och spenat;

3. Tomater kan planteras på samma plats två år i rad i ett slutet område, förutsatt att växthuset och jorden har behandlats mot skadedjur och sjukdomar och att jorden har kalkats;

4. Morötter och auberginer bör återföras till sin ursprungliga plats tidigast under det andra eller tredje året;

5. Baljväxter kräver en längre paus – 4-5 år; om solrosväxter planteras efter dem minskar denna tid till 2 år;

6. Jordgubbar bör planteras på en ny plats efter fyra år, men inte där det har vuxit hallon, nattskuggor, smörblommor, smörblommor eller topinambur;

7. Den period på två till tre år som det tar för potatisen att återvända till sin tidigare plats.

Om man sår grödor efter skörden för att berika jorden med näringsämnen och förbättra dess struktur kan man förkorta tiden för trädgårdsväxterna att återvända till sin tidigare plats:

1. Baljväxter absorberar kväve från luften och berikar jorden med det. Alfalfa kan ta upp näringsämnen från djupare jordlager till markens ytskikt;

2. Näringsegenskaperna hos lupin liknar gödsel, är det bättre att så en årlig gröda i grönsaksodlingen;

3. För att luckra upp täta jordar är det bäst att så bovete, som berikar jorden med kalium och fosfor;

4. Senap är en tidigt mognande gröda och hinner växa, även om den sås tidigt på hösten, den ger fosfor och svavel till jorden, desinficerar den och skyddar växterna mot skadedjur, bland annat trådmask;

5. Inga växter från korsblommiga växter får odlas efter senap;

6. Råg förbättrar jordens fysiska egenskaper men torkar ut den, vilket gör den särskilt lämplig för fuktiga områden, medan havre berikar jorden med kalium;

7. phacelia är en bra källa till kväve.

Sorter av samma familj bör inte planteras på samma plats oftare än vart tredje eller fjärde år. För att inte bryta mot regeln ska vi reda ut vilka familjer grönsakerna och örterna tillhör:

1. Sallader, cikoria och jordärtskocka tillhör familjen Aster;

2. Spenat, rödbetor och mangold hör till familjen amaranter, och även amarant ingår;

3. Baljväxter – bönor, ärtor, bönor, sojabönor, kikärter och linser;

4. Spannmål – majs och gröngödsling – råg och havre;

5. paraplyer är morötter, dill, persilja, koriander, selleri, fänkål och anis;

6. De vanligaste grönsaksplantorna i trädgården tillhör familjen korsblommiga växter: kål, daikon, rutabaga, rädisor, senap, trädgårdskrasse, rädisor, pepparrot och rovor;

7. Ingen tomt kan klara sig utan solanaceer: potatis, auberginer, tomater och paprika hör till denna familj;

8. Lök är vitlök och alla sorters lökar, även fleråriga;

9. Pumpor finns i alla grönsaksträdgårdar – gurkor, zucchini, zucchini, patissons, meloner och själva pumporna;

10. Örter och aromatiska örter – oregano, basilika, timjan, marjoram, salvia, mynta, rosmarin och timjan tillhör klöverfamiljen.

Alla dessa finesser är inte lätta att förstå. Men det finns enkla system för att underlätta växelbruk.

Växtföljd

Alla har inte möjlighet eller lust att gå in i alla detaljer om växtföljder.Ett enkelt system kan föreslås för dem:

1. Under det första året planteras grödor med höga näringsbehov i bädden;

2. Under det andra året placeras grödor med en genomsnittlig näringstillförsel här;

3. under det tredje året – med låga.

Under det fjärde året bör du tillsätta organiskt material och plantera om grödor med hög efterfrågan.Det fjärde året, om området tillåter det, är det bättre att inte plantera grönsaker utan att använda bädden som gröngödsling:

1. På hösten föregående säsong sås råg, på våren, efter återväxten, sås den i jorden på 2-3 cm djup;

2. så ettårig lupin och slå den under knoppningsfasen;

3. På hösten bör man så senap i såbädden, och om man ska plantera korsblommiga grödor där följande år, bör man så phacelia.

Jorden blir spröd under sommaren, jorden är berikad med alla nödvändiga ämnen, även utan ytterligare organiska gödselmedel, ogräs, sjukdomar och skadedjur försvinner, skörden under nästa säsong från tomten kan samlas in mycket. Grönsakerna håller i 3-4 år.

Det finns en annan enkel princip för växtföljden som omfattar prydnadsväxter som planteras för att blomma.Den fyraåriga cykeln upprepar sig. Den är utformad för att så grödor i en viss ordning:

1. grönsaker som planteras för att producera rotfrukter;

2. grödor som bär frukt i den ovanjordiska delen;

3. gröna grönsaker;

4. Blommor – inte nödvändigtvis trädgårdsblommor, men även enårig lupin, phacelia eller dekorativ klöver kan användas som sådana.

Ordningen i vilken grödorna ändras kan vara olika:

1. blomma;

2. blad;

3. frukt;

4. rot.

Tabellen visar de grönsaker som tillhör de olika grupperna.

Inte bara föregångare utan även grannar är viktiga:

1. Baljväxter växer inte bra bredvid lök och vice versa;

2. Morötter gillar inte dillfytonider;

3. Gurkor växer inte bra tillsammans med potatis och andra aromatiska örter än dill;

4. Dåliga grannar – kål och tomater, jordgubbar eller klätterbönor.

Grödornas kompatibilitet och näringsbehov bör beaktas när växtföljden planeras.