De 12 bästa böckerna av Fjodor Michailovitj Dostojevskij

Fjodor Michailovitj Dostojevskij är känd över hela världen – hans verk finns med i listan över rysk gymnasie- och universitetslitteratur, böckerna läses av språkstuderande och teatermänniskor över hela världen, pjäser sätts upp och filmer görs utifrån dem. Djup dramaturgi, klassiskt språk och läsarens förtrogenhet med olika segment av befolkningen på 1800-talet, deras vardagsliv och traditioner – för dessa kvaliteter värderas romaner, pjäser och romaner av den stora Svenska prosaförfattaren. Vi presenterar betygsättningen, som innehåller de 12 bästa böckerna av Fjodor Dostojevskij – för att läsa dem kan du återvända så många gånger som du vill och återupptäcka något nytt för dig själv.

Nominering	plats	Arbetet	betygsättning
Rangordning av de bästa Dostojevskij-böckerna	1	Bröderna Karamazov (1879-1880).)	4.9
2	Brott och straff (1866).)	4.9
3	Idioten (1867-1869).)	4.8
4	De förödmjukade och förolämpade (1861).)	4.8
5	De besatta (1870-1872).)	4.8
6	Anteckningar från underjorden (1864).)	4.7
7	Spelaren (1866.)	4.7
8	Anteckningar från det döda huset (1860-1861).)	4.7
9	Det fattiga folket (1844-1845).)	4.6
10	Vita nätter (1948).)	4.6
11	Tonåringen (1875.)	4.5
12	Netochka Nezvanova (1849).)	4.5

Bedömning av de bästa böckerna av Dostojevskij

Bröderna Karamazov (1879-1880).)

Författare till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.9

Ett av Fjodor Michailovitjs sista verk, Bröderna Karamazov, behandlar frågor om moral, frihet och förhållandet till Gud. Kritiker kallar romanen för höjdpunkten i Dostojevskijs verk: den har haft ett betydande inflytande på världens och särskilt den Svenska kulturen, litteraturen och filosofin.

Arbetet, som författaren arbetade med i 2 år, har anteckningar om en thriller, en detektiv, många psykologiska tekniker och analys av karaktärernas beteende, som det finns många av i romanen. Huvudtanken är att definiera den mänskliga själens mysterier och kärnan i allas vår existens i denna värld. I centrum för berättelsen står familjen Karamazovs historia – medan handlingen utspelar sig visar de med hjälp av sitt eget exempel vad svaren på de viktigaste frågorna, som också är relevanta i vår samtid, skulle kunna vara. Karaktärernas relationer är inte enkla, men det finns ett tydligt andligt band mellan alla medlemmar i klanen. Dostojevskij lyckas visa läsaren två sidor av den mänskliga själen, den gudomliga och den djävulska.

”Bröderna Karamazov är en roman i fyra delar. Efter att ha läst verket kommer alla att ha sin egen eftersmak: vissa kommer inte att hålla med om författarens vision, medan andra kommer att imponeras av den. Det är förmodligen därför som boken fortfarande är efterfrågad och diskuteras aktivt av konstnärer, studenter och andra sammanslutningar i olika länder.

Brott och straff (1866).)

Författaren till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.9

Vem känner inte till Rodion Raskolnikov?? Det finns en anledning till att ”Brott och straff” ingår i gymnasiets läroplan: verket handlar om moraliska problem, författaren har skapat en psykologisk thriller som på ett grafiskt sätt visar konsekvenserna av ett ogenomtänkt (eller avsiktligt) brott?) Ungdomars gärningar. Raskolnikov befinner sig i ödets grepp efter mordet på den gamla penningutlånaren, författaren vägleder hjälten i utforskandet av samvetet, fördjupar honom i tro, vädjar till samvetet, väcker i Rodion ansvar och behovet av försoning för synd. Detaljerna i karaktärens inre känslor får oss att tro att Dostojevskij själv har begått ett brott; varifrån skulle annars en sådan variation av känslor ha kommit??

Verket är inte lätt att läsa, men ändå läses det av Svenska skolbarn, medan det i andra länder läses av äldre elever med mognare sinnen. Människor som läser Brott och straff vid olika tidpunkter ser dock på berättelsen på sitt eget sätt, utifrån sina erfarenheter, och bedömer händelserna på olika sätt. Rodion Raskolnikov blev ett känt namn över hela världen.

Idioten (1867-1869).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.8

På den tredje raden i vårt betyg placerade experterna den välkända romanen Idioten, vars huvudperson Prins Mysjkin blev en av Fjodor Michailovitjs favoritkaraktärer. Varför? Kanske är saken i Myshkins känsliga andliga organisation, hans ärlighet och öppenhet, som människor runt honom uppfattar som något onormalt, på grund av vilket hjälten får ett inte särskilt trevligt smeknamn, som liknar psykisk sjukdom. Förresten hände det honom en gång… Idén till romanen föddes när Fjodor Michailovitj var utomlands. Arbetet med verket pågick i två år.

Dostojevskij ville visa huvudpersonen som en ren, till och med barnslig naivitet, förlorad för samhället, men gradvis tvätta bort patina av illvilja och girighet från karaktärerna. Känslighet för sin omgivning, deras sorg, förmågan att känna medkänsla och behålla sin egen balans – bara den verkligt uppriktiga personen, personifierad i Mysjkin, är kapabel till allt detta. Men även de andra karaktärerna tecknas av författaren med sådan finess att det är helt enkelt omöjligt att glömma dem; karaktärerna är fast inpräntade i minnet och man kan inte blanda ihop dem när man läser de fyra böckerna som utgör romanen.

Många moderna läsare i Sverige och annorstädes, efter att ha läst romanen, ser tillbaka på sina egna liv och ändrar ofta de karaktärsdrag som medvetet valdes ut i deras sinnen genom reflektionen av de inblandade karaktärerna.

De förödmjukade och förolämpade (1861).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.8

I mitten av 1800-talet skedde ett uppsving i det Svenska offentliga livet, och samtidigt arbetade Fjodor Michailovitj på sin roman Den förödmjukade och den förolämpade, vars publicering var en milstolpe vid den tiden. Verket belyser problemet med samhällets skiktning genom att exemplifiera med familjen till prins Valkovskij, en cynisk filosof och prototyp för Dostojevskijs senare hjältar (Raskolnikov, Svidrigailov m.fl.), och de fattiga människorna som förkroppsligas av jordägarfamiljen Ikhmenyov. De så kallade över- och underklasserna, även om de verkar vara avlägsna, samverkar oundvikligen, och familjebarnens beslut att knyta samman sina öden utan föräldrarnas välsignelse verkar för tillfället helt omöjligt. Förutom den sociala stratifieringen visar Fjodor Michailovitj problemet med egoism, blind och stolt, vilket visar Valkovskij.

Dostojevskij arbetade på romanen omedelbart efter att han återvänt från sin exil, vilket varade i flera år. Detta kan ha påverkat verkets kvalitet – The Humiliated and the Insulted är skriven på ett särskilt intressant och varierat sätt, vilket den Svenska pennans klassiker vet hur man gör.

Trollet (1870-1872).)

Författaren till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.8

En av de mest komplexa och svåra romanerna, ”The Possessed”, är baserad på verkliga händelser: på 70-talet av XIX-talet bestämmer sig revolutionärerna i en av de många cirklarna att göra sig av med en tidigare likasinnad, som bestämde sig för att dra sig tillbaka från den. Mycket politik, sammanflätningen av beslöjade välkända personer och tänkare från den tiden, förebådelsen av det intellektuella samhällets upplösning i terroristgrupper och radikala fraktioner kännetecknar romanen och Dostojevskij själv som en visionär av de händelser som skulle komma årtionden senare. ”En förnekelse, utan storhet och utan makt” – denna fras av en av Nikolai Stavrogins karaktärer beskriver perfekt essensen av romanen The Possessed.

Motivet till att skriva en politisk roman var mordet på en student som organiserades av en revolutionär terrorgrupp ledd av Sergej Nechaev. Den här studenten har blivit prototypen på en boklig revolutionär, som ändrar vektorer och planerar att ”vända sig om” mot hela företaget. Händelsen var så pass absurd och grym för den tiden att Dostojevskij ansåg det nödvändigt att uppmärksamma läsarna på den.

Enligt Fjodor Michailovitj, i ett brev till kritikern och filosofen Nikolai Strakhov, är romanen ”Den besatte” ett försök att förmedla några tankar om de framväxande revolutionära rörelserna, och skrivandets konstnärlighet led av det. Och det är sant att den inte är lätt att läsa, särskilt på grund av att handlingen kompliceras av polemiken om ideologiska hjältar.

Anteckningar från underjorden (1864).)

Författare till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.7

Nästa roman i rangordningen ”Notes from the Underground” är skriven i första person kollegial assessor (domare, tjänsteman), som sätter sin bekännelse på papper. Med sin ställning och sitt mod vädjar han till sin själ och sitt samvete, för hans politiska och sociala verksamhet är inte ens i linje med tidens moraliska normer. Hjälten känner sig alltid skyldig till sin oförmåga att skapa ordning i den verklighet som han har anförtrotts.

”Underground” är en allegori; den förkroppsligar hjältens försök att psykologiskt stänga av sig själv från omvärlden i ett fullständigt förakt för människor. Det är här som frågorna om människans öde väcks parallellt med förnekandet av det goda, det vetenskapliga framåtskridandet och allt som är positivt i världen. Allt föregås av en skildring av tjänstemannens tidiga år, där man kan spåra grogrunden för hans framtida rädslor och mentala plågor.

Fjodor Michailovitj markerade början på existentialismen i världslitteraturen med sin roman ”Anteckningar från underjorden” – en rörelse som fortsatte fram till mitten av 1900-talet. Nietzsche erkände en gång att Dostojevskij var den enda psykolog som den tyske tänkaren kunde lära sig något av.

Spelaren (1866).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.7

Berättelsen om skapandet av romanen The Gambler är mycket intressant. Det är välkänt att Dostojevskij själv var en inbiten spelare. En dag i Wiesbaden förlorade han alla sina pengar och för att kompensera bristen på pengar gav han en förläggare i uppdrag att skriva en roman på en orealistiskt kort tidsperiod på 26 dagar. För att kunna hålla sin deadline var Fjodor Michailovitj tvungen att anställa en stenograf som han dikterade sin till stor del självbiografiska roman till. Anna Snitkina, som senare blev geniets hustru och inspiratör, var stenograf.

Dostojevskij ägnar en roman åt spelandet och dess effekter på en man som förlorar hela sin förmögenhet. Problemet är att pengar blir ett självändamål.

Under en resa i Tyskland med en pensionerad kaptens familj är Alexei Ivanovich lärare för familjens barn. Han väcker varma känslor för Polina, generalens oäkta dotter, men hon besvarar inte Alexejs känslor, eftersom hon är intresserad av en fransk markis. Generalens familj väntar på att hans mormor ska dö och att hon ska lämna en stor förmögenhet i arv. Men den gamla kvinnan blir bättre, hennes liv är inte längre i fara och hon kommer till den tyska stad där handlingen utspelar sig, där hon också förlorar en stor del av sin förmögenhet på roulette. Efter att ha fått reda på detta vinner Alexei en stor summa till Polina, men hon tar inte emot pengarna av stolthet.

Spelandet tar fart, och nu blir Alexei Ivanovich en spelare som sätter tanken på att vinna pengar först. Efter ett tag upptäcker huvudpersonen att hans älskade faktiskt hade ömsesidiga känslor för honom..

Anteckningar från det döda huset (1860-1861).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.7

Notes from the Dead House är en berättelse i första person om en hjältes liv i en fängelsecell. Läsaren får bekanta sig med alla de svårigheter som exilborna under 1800-talet utsattes för, återgivna i form av separata skisser, utan att de kombineras till en enda handling. Dostojevskij förmedlar både vardagslivet och känslor och fångarnas känslor – hjälten själv och hans ”medfångar”.

Arbetet är baserat på Dostojevskijs verkliga erfarenheter, som var i exil, så händelsernas äkthet behöver inte ifrågasättas. ”Notes from the House of the Dead” är ett sibiriskt fängelse som bygger på Omsk-fängelset, där författaren satt fängslad i fyra år i Petrashevtsy-fallet.

Adelsman A. . Goryanchikov, berättelsens huvudperson, bryter efter att ha suttit i fängelse alla band med sin familj och stannar i Sibirien, där han lever ett avskilt liv och försörjer sig på privatundervisning. Läsning och skisser om straffkolonin blir den före detta fångens enda nöje. Han beskriver hur svårt det var för honom att vänja sig vid livet som fånge, fångarnas seder och bruk och mellanmänskliga relationer. Han placeras i en andra enhet i fängelsets avdelning för grova brott (han har varit anklagad för att ha mördat sin fru i tio år), där fångarna övervakas av militären.

Berättelsen ”Notes from the Dead House” är av dokumentär karaktär. Filmen berättar om livet för fångar under andra hälften av 1800-talet, om deras drömmar, nöjen osv. . I skrivelserna från F. . Dostojevskij erkänner för sin bror: ”Hur många folktyper och karaktärer jag har tagit ut ur fängelset… Jag har tillräckligt många för hela volymer”.

Fattiga människor (1844-1845).)

Författare till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.6

Berättelsen ”Fattiga människor”, som är skriven i brevgenren i början av den tjugofemårige Fjodor Dostojevskijs kreativitet, är en beskrivning av livet i brev från Makar Aleksejjevitj Devusjkin och en föräldralös flicka, den unga Varvara Aleksejjevna Dobroselova. De berättar för varandra om livets gång, och de enskilda bokstäverna kan användas för att skapa en intrig.

Med ”fattig” menas inte den materiella situationen utan karaktärernas andliga tomhet, deras tragiska öde och de olyckor som drabbat dem. Karaktärerna är lånade från europeiska författare, och den unge Dostojevskij använde grunden för handlingen, omvandlade den och anpassade den till den specifika historien. Kritiker berömde Fjodor Michailovitjs första verk för dess djup och innovativa tillvägagångssätt, som lade grunden för en tidigare okänd genre av författarskap. ”Poor People” ligger enligt kritikern Pletnev nära N. . Gogol.

Vita nätter (1948).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.6

En av den unge Dostojevskijs första lyriska romaner, Vita nätter, tar läsaren med till Sankt Petersburg, författarens favoritstad. En drömmare, huvudpersonen, möter den vackra Nastenka och en stark vänskap utvecklas mellan dem: möten, promenader och samtal från hjärta till hjärta, under vilka flickan delar sina känslor om en hyresgäst i sin mormors lägenhet med sin nya vän. Han lovade att återvända till den unge mannen om ett år, men hon väntade aldrig på honom i tid. Drömmaren blir, utan att själv inse det, förälskad i Nastia och utmanar henne att hjälpa honom att hitta hyresgästen.

Verket var ursprungligen tillägnat Dostojevskijs vän Aleksej Plesjtjev. Tolv år senare, 1860, återvände Fyodor Mikhailovich till revisionen av ”White Nights” och reviderade arbetet kraftigt och lade till det Pushkin’s romantik och hårdhet av huvudpersonen, förvandlade sina monologer.

Tonåring (1875).)

Författare till boken: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.5

Romanen Adolescence är en annan berättelse om en man i anteckningar. Huvudpersonen är en ung nittonårig man, Arkady Dolgoruky, som anser sig vara en stor syndare. Han drivs av girighet, girighet och utsvävningar – personlighetsbildningen sker utanför de traditionella psykologiska och andliga ramarna. Denna utveckling sker mot bakgrund av svåra relationer mellan föräldrarna, ett problem mellan fäder och barn som ofta är en källa till svårigheter när det gäller att forma barnets personlighet. Arkady är upprörd över sina egna motsägelser. Dostojevskij visar samtidigt som utvecklingen början på personlighetsförstöringen i en så ung ålder, som provoceras av yttre omständigheter och oförmågan hos det fortfarande omogna psyket att motstå dem.

En annan fråga som författaren tar upp, nämligen om det fortfarande finns en chans till personlig utveckling efter 19 års ålder, behandlas också delvis i verket.

Netochka Nezvanova (1849).)

Författare: F.. Dostojevskij

Betyg: 4.5

En oavslutad roman som förvandlades till en novell av Dostojevskij, ”Netochka Nezvanova” kompletterar klassificeringen av populära verk av den Svenska klassikern av pennan. Plötsligt tas en föräldralös åttaårig flicka in av främlingar som visar sympati för den övergivna flickan på gatan, till ett drömhem med röda gardiner, som hon såg från fönstret i sitt hem. Livet går smidigt – Alexandra Mikhailovna gör sitt bästa för att ersätta sin mamma som hjältinna. Allt slutar när Netochka hittar ett brev från en gammal beundrare som är adresserat till hennes hängivna mor. När maken får reda på detta börjar han tyrannisera sin fru, vilket den unga hjältinnan hatar honom för och i ett gräl tänker lämna hemmet.

Denna mycket gripande och innerliga berättelse av Fjodor Michailovitj är full av psykologisk kraft och djup, som Netochka, en frigjord karaktär som används många gånger senare i författarens verk under andra namn (Dunja Raskolnikova, Natasja Ikhmeneva, etc.), måste uthärda. .). Författaren lyfte varmt för 1800-talets problem – kvinnans låga position i samhället och familjen, visade flickans försök att fly från den inhemska tyranniets klor i ett självständigt, självständigt liv.