9 av världens största skalbaggar

*En genomgång av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt och utgör inte en reklam eller köpguide. Fråga en specialist innan du köper.

Skalbaggar är bland de mest utbredda insekterna i världen. Alla har förmodligen stött på dem på ett eller annat sätt. En del människor försöker bota Coloradobaggen varje sommar, en del fångar syrenbaggar som barn och binder dem med ett snöre på benet (och skäms fortfarande för det, vilket de minns med viss förlägenhet), en del människor botar sig själva genom att äta svartflugor, medan andra försöker bevisa för ett försäkringsbolag att skador på bilens vindruta som orsakats av ett nattligt möte med en noshörningsbagge är en försäkringshändelse som kräver ekonomisk ersättning.

De flesta skalbaggar som finns utomhus, på landsbygden eller i skogen är dock relativt små. Till och med de minnesvärda noshörningarna, som är lika långa som en tändsticksask, är små jämfört med de största medlemmarna i familjen. Vissa exemplar är så stora att de inte ens ryms i handflatan på en vuxen man.

De är också de största skalbaggarna i världen, vilket vi kommer att tala om i det här avsnittet. Och flera arter är ganska vanliga i Sverige, även om de är ganska sällsynta.

Världens största skalbaggar

Position 9: Hjortbagge (Lucanus cervus), upp till 95 mm lång

Betyg: 4.2

Hjortbaggen är den största skalbaggen i Europa. Enskilda exemplar kan bli 95 mm långa – detta inkluderar hornen på huvudet, som i sig kan bli upp till hälften av insektens storlek.

I Sverige är det lättast att se den i de södra och centrala regionerna. Hjortronbaggen föredrar att bosätta sig i ek- och lövskogar eftersom den lever i rötat virke, medan barrträ är för segt för den. Trots den stora arealen finns insekten lokalt i små kolonier och finns därför med i nästan alla postsovjetiska länders rödbok. Minskningen av populationen påverkas också av avskogning och insamling av skalbaggar av samlare.

Den brasilianska hjortbaggen har fått sitt namn från de karakteristiska ”hornen” på huvudet. Männens mandibler växer till en imponerande storlek och ser ut som en hornstång. De används för att slåss – hanarna är territoriella och aggressiva, så de slåss ofta om honorna under parningssäsongen. ”Honorna” i sin tur har inga ”horn” och är mindre, så det är svårt att känna igen dem som representanter för arten hjortronbagge.

Hanen har också en flygande aptit. De kan tillbringa en hel del tid i luften och kan färdas upp till 3 kilometer. På grund av sin tunga massa och stora storlek behöver hjortronbaggen dock en vertikal yta för att lyfta – från en horisontell yta kan det vara svårt och inte alltid lyckat.

Hjortronbaggen har den för skogsinsekter typiska bruna färgen med glänsande glans av kitin. Vissa underarter är dock praktiskt taget svarta.

Rang 8: Chalcosoma atlas, upp till 110 mm lång

Betyg: 4.3

Duplikatatlasen är en av Asiens största skalbaggar. Vissa exemplar av denna skalbagge kan bli upp till 110 mm långa inklusive horn och proboscis. Chalcosoma atlas finns i Malaysia och andra sydostasiatiska regioner.

Chalcosoma atlas har fått sitt latinska namn på grund av sin imponerande storlek. Det tros ha fått sitt namn efter Atlas, en mäktig titan, en figur från den grekiska mytologin. Men insekten fick sitt Svenska namn ”duplyak” tack vare sin tendens att leva i håligheter och andra defekter i träd.

Liksom många andra skalbaggar kännetecknas Atlasdubbletten av sexuell dimorfism. Hanarna är mycket större än honorna och har två långa horn på huvudet. Syftet med dessa utväxter är inte helt klart, eftersom Chalcosoma atlas inte slåss mot andra medlemmar av arten under parningssäsongen. Både hanar och honor är svartfärgade, men ”hanarna” är täckta av glänsande chitin med en karakteristisk metallisk glans, medan ”honorna” är matta.

De vuxna insekterna är fredliga, men larverna av atlasduvan är aggressiva och mycket farliga. De biter, både när de försvarar sig och när de anfaller. Vissa entomologer rapporterar också att larverna av Chalcosoma atlas kan döda varandra om de saknar utrymme eller mat för att leva bekvämt.

7:e plats: den relikta skogshuggaren (Cal

pogon re

ctus), upp till 110 mm

Poäng : 4.4

En annan medlem av familjen dubbla skalbaggar, bland de största skalbaggarna i världen. Megasoma elephas kan bli upp till 120 mm lång, men endast hanar med proboscis når den längden och honorna är flera gånger kortare.

Elefantbaggen lever i Sydamerika och förekommer i regnskogar. Den har också hittats i Mexiko och flera centralamerikanska länder. Insektens färg varierar beroende på i vilken region den lever; svarta, chokladbruna eller till och med gyllene exemplar kan hittas. Men huvudformen är densamma för alla underarter.

Elefantbaggen fick sitt namn inte bara på grund av sin storlek utan också på grund av sin ”snabel”, ett långt horn framtill på huvudet. Den är vanligtvis något spetsig och böjd närmare änden. På kanten av huvudet finns ”betar” – två hornliknande hängen.

Trots sin imponerande storlek är elefantbaggen relativt lätt: även de största exemplaren väger inte mer än 35 gram. Insekten är nattlig och föredrar att vila i hålor, under bark eller i lövhögar under dagtid.

År 2009 testade University of California, Berkeley, som en del av en studie sponsrad av Pentagon, möjligheten att använda elefantbaggar för militära och underrättelseändamål. Insekterna har speciella elektroder implanterade i huvudet som gör det möjligt för dem att styra sin flygning genom att kontrollera sina rörelser.

På 4:e plats: Den barbiga moroten Xixuthrus heros, upp till 150 mm

Betyg: 4.7

Xixuthrus heros (som inte har något ryskt namn på grund av sin lilla och inedemiska population) är en av de största skalbaggarna i världen. Hanarna av denna art blir upp till 150 millimeter långa.

Xixuthrus heros finns endast på ön Fiji. Populationen är så liten att vissa forskare tror att mördarvajern är utdöd. Skallbaggarna har dock setts av lokalbefolkningen gång på gång, vilket gör att statusen för Xixuthrus heros är något diskutabel.

Som vanligt bland skalbaggar är hanen av Xixuthrus heros betydligt större än honan. De skiljer sig också från varandra på det yttre planet. Skalbaggens kropp är mörkbrun, hanarnas elytra är sandkrämiga, medan honornas elytra är bruna. Xixuthrus heros har en enorm mustasch, som i vila sträcker sig till den sista tredjedelen av kroppen – och i vissa fall till och med överstiger kroppslängden – vilket motiverar namnet på dess underfamilj.

En anledning till att skalbaggen är så sällsynt är utrotning. Aboriginerna på Fijis högland fångar skalbaggens larver och äter dem. Vuxna skalbaggar är ointressanta för lokalbefolkningen – kitinet är tjockt och segt och insekten biter när man försöker fånga den. Dessutom kan den skrämda skalbaggen ge ifrån sig ett skrämmande väsande ljud med hög volym och klämma ihop elytra och trycka ut luft underifrån.

På tredje plats: Herkulesbaggen (Dynastes herc

es), upp till 171 mm

Betyg: 4.8

Den brasilianska stortandade hackspetten är en av de största medlemmarna i mustaschfamiljen, som redan har presenterats i vår djurranking. Den skiljer sig dock från sina ”släktingar” genom att den har enorma mandibler, vilket har gett den dess namn. Den största skalbaggen som fångats kan bli 178 mm lång, och är.

Den brasilianska jättetitanen finns, som namnet antyder, i Sydamerika. Föredrar att bosätta sig i fuktiga tropiska skogar. Den utmärker sig genom sin slående, ovanliga färgning – rödbrunt huvud, bröstkorg med en spetsig sköld och gula elytra med ett svart ”geografiskt” mönster. Vissa underarter är något ljusare färgade, vilket gör att de ser ännu ljusare ut.

Den brasilianska träplockbaggen tillbringar större delen av sitt liv som larv. Denna fas kan pågå i upp till tio år. När larven sedan har fått tillräckligt med vikt under en viss klimatperiod förpuppar den sig – och bara några veckor senare kommer en imago fram. Den vuxna skalbaggen lever bara några månader och dess uppgift är att föröka sig. Strax efter att ha lagt ägg dör både honor och hanar.

Nr 1: den brasilianska titanbaggen (Titanus giganteus), upp till 220 mm

Betyg: 5.0

Trätitanbaggen är världens största skalbagge, den största medlemmen av mustaschfamiljen och helt enkelt en av de ”största” insekterna på planeten. Enligt olika källor är den maximala längden 210-220 millimeter, men de flesta exemplar som påträffats är några centimeter kortare.

Liksom många av världens största skalbaggar lever cervicornis titans i Amazonasskogen och förekommer i Brasilien, Peru, Ecuador och andra sydamerikanska länder. Bosätter sig i träd, men är nattlig. Föredrar att sova i gömställen under dagen; gömmer sig i ihåliga träd, ruttna stubbar och under strö.

Den är inte färgglad. Huvudet och bröstkorgen är mörkbruna, nästan chokladfärgade, elytra är något ljusare. Skillnaderna mellan hane och hona är minimala; de förstnämnda är något mindre än de sistnämnda. Morrhåren är kortare än resten av familjen och når upp till halva kroppslängden.

Det är intressant att vuxna titaner inte äter. Lever endast av de fettreserver som ackumulerats under larvfasen. På grund av detta är deras livslängd extremt kort, högst 3-5 veckor. Titanmurmeldjuret tillbringar troligen större delen av sitt liv som larv – men forskarna har ännu inte kunnat hitta någon.

1959 publicerade tidningen National Geographic ett fotografi av denna skalbagge i naturlig storlek – och den fyllde en hel sida. Vissa forskare tror dock att utgivarna kan ha förväxlat insekterna, eftersom bilden föreställer en närbesläktad brasiliansk skogsmaskros, inte en titan.

Trots en viss sällsynthet säljs kadaver av titanmaskar aktivt i nätbutiker. I regel samlar entomologerna in redan döda skalbaggar, torkar dem och säljer dem. Priset på ett exemplar kan stiga till 600-800 dollar.