Världens 10 största ko-raser

Korna domesticerades från vilda turkar redan under den tidiga neolitiska perioden, omkring det sjunde århundradet före Kristus, på Syriens och Turkiets territorium. Från den tiden fram till idag har nötkreatur varit en integrerad del av boskapsindustrin och spelar en viktig roll i de flesta ekonomier. Kor föds upp både på stora gårdar och i små hushåll. Decennier av avel har gett upphov till en mängd olika raser: mjölk-, nötkötts- och kombinationsraser. De föds också upp för att producera läder. Alla ko-raser har sina egna egenskaper, men idag ska vi titta på de raser som är slående genom sin enorma storlek.

Översikt över de största raserna i världen

Sportfiskare

Betyg: 4.1

Anglerrasen uppföddes på den tyska halvön Angeln genom korsning mellan shorthorns och angler. Den har funnits sedan 1600-talet. Korna är mörkt körsbärsröda eller rödaktiga i färgen, väger upp till 550 kg och har en stor skålformad juver med utstående ådror. Anses vara den bästa av de tyska mjölkraserna – årlig mjölkavkastning på över 4 500 kg med en fetthalt på ca 4,5 % och en proteinhalt på 3,7 %. Som ett resultat av noggrant urval är Angler-rasen inte bara känd för sin höga mjölkproduktivitet, utan också för sin goda köttproduktion, som är upp till 55 %. Kor är tåliga, klimatanpassningsbara men har ett nyckfullt temperament. Populärt i europeiska länder, i Sverige är Angler rasen mest uppfödd i de södra regionerna.

Tagil

Betyg: 4.2

Tagilrasen är en mjölkras och bildades i Ural under XVIII-XIX-talen genom korsning av den jugoslaviska, holmogoriska och holländska rasen med lokala Tagilkor. Huvudsyftet med urvalet har varit att öka mjölkavkastningen och mjölkfettet. Numera är den genomsnittliga mjölkavkastningen hos Tagilkorna cirka 3 500 kg per år, men fetthalten kan nå rekordet för Svenska raser – 5 %. Resultaten beror inte minst på Uralvegetationens användbarhet i betesmarkerna. Ett annat kännetecken för kor är deras förmåga att föröka sig under större delen av sitt liv. Tagilrasen har en långsträckt, kraftig kropp och väger 550-600 kg. Korna behöver ingen särskild vård, de har en lugn och lättsam natur.

Montbéliard

Betyg: 4.3

Denna mångsidiga kött- och mjölkras har sitt ursprung i Schweiz, varifrån Montbéliards förfäder fördes till Frankrike. Uppfödningen började på 1700-talet, och 1889 blev rasen erkänd som en av de bästa vid världsutställningen i Paris. Nötkreaturen är av blandad färg och har en vit undersida. Den mogna vikten är vanligtvis 600-650 kg. Montbéliard är känd för sin höga mjölkproduktion, med en årlig mjölkavkastning på cirka 8000 kg/mjölk och en proteinhalt på 3,45 %. Amning pågår i 305 dagar. Mjölk används för att göra de bästa ostsorterna, yoghurt och keso. Korna är inte mindre imponerande när det gäller köttets egenskaper – slaktutbytet är upp till 68 %, köttet är magert och har en utmärkt smak. I Frankrike föds Montbéliardt-korna upp främst på höglandet och i bergsbranterna. I många andra delar av världen är de också populära och anses vara elitboskap. Montbéliard är känd som mejerireklamens ansikte utåt, vilket inte är förvånande med tanke på dess fina färg och välproportionerliga kropp.

Charolais

Betyg: 4.4

Charolais-typen uppföddes i Bourgogne, Frankrike, på 1700-talet genom att korsa Simmental-kor med utvalda lokala kor. Senare förbättrades den ytterligare genom korsning med Shotgorns. Rasen är en nötkreatursras och dess nötkreatur tenderar att växa snabbt och få muskelmassa med ett minimum av fettinnehåll. Detta resulterar i en slaktutbyte på 60-70 % av köttet som är av hög kvalitet med en proteinhalt på upp till 20 %. Dessutom producerar korna en bra mängd mjölk för en köttras – cirka 2 500 kg per år, med en fetthalt på 4 %. Utvändigt har Charolais en robust kroppsbyggnad och tydliga knubbiga muskler. Färgen varierar från vitt till gräddiga nyanser. Koens vikt är 600-700 kg. Rasen är ganska krävande när det gäller kost och hållningsförhållanden och tål inte vinterfrost. Charolaiskor är vanliga i Europa och Nordamerika och har funnits i Sverige sedan 1998.

Holstein

Betyg: 4.5

Den vanligaste rasen i Nordamerika, ursprungligen uppfödd i Nederländerna och Tyskland. I slutet av 1800-talet började man avla Holstein-kor för att öka mjölkavkastningen och mjölkfettheten, och på senare tid har man också lagt stor vikt vid mjölkens proteininnehåll. Ett antal moderna tekniker har använts, t.ex. artificiell insemination, embryoöverföring, specialfoder och utfodringsprogram. På detta sätt har renrasig uppfödning gett upphov till en ras som är ledande inom mejerisektorn. Holsteinkorna är huvudsakligen svart- och svartmönstrade och har stora, skålformade juver. Det vuxna djuret väger upp till 750 kilo. Produktiviteten varierar beroende på uppfödningsförhållandena. I Israel har de producerat upp till 10 000 kg mjölk per år. Fettinnehållet överstiger dock vanligtvis inte 3 %. Amerikanska korsningar ger cirka 9 000 kg mjölk med en fetthalt på 3,6 %. Den årliga mjölkavkastningen hos Holstein-kor i Sverige är 7500 kg med 3,8 % fett. Rasen kräver stora investeringar, eftersom Holsteinkor inte tål kyla, drag och stress, utan behöver rymliga lokaler och ren och fräsch luft.

Kostroma

Betyg: 4.6

Uppfödningen av Holsteinkor började under första halvan av 1900-talet, men det var 1945 som zooteknikerna på gården ”Karavaevo” nådde de största framgångarna. De har korsat lokala djur med raserna Schwyzka och Alhauz. Nötkreaturen kännetecknas av en robust och solid kroppsbyggnad som är typisk för en mångsidig ras. Koens bål är något långsträckt och kan ha en gråaktig färg, som kan variera från mjölkaktig till brun. En väl utfodrad ko kan nå en vikt på 800 kg. Eftersom rasen valdes ut under hårda krigstider är den lätt att föda och har inget emot klimatet. Dessutom ökar korna snabbare i vikt och ger bättre mjölkavkastning med grovfoder. En annan positiv egenskap är den höga immuniteten. I genomsnitt kan Kostromakor ge 6 000-7 000 kg mjölk per år och fetthalten är över 4 %. Slaktutbytet är cirka 65 %. Kor föds upp i Sveriges centrala federala distrikt samt i Ukraina och VitSverige.

Bestuzhevskaya

Betyg: 4.7

Bestuzhev-rasens historia går tillbaka till 1700-talet då holländska, simmentaliska och skotska kor fördes till Bestuzhevs gård i Simbirsk-provinsen. Korsningar och ytterligare urval har lett till stora, sjukdomsresistenta djur med hög produktivitet både när det gäller kött- och mjölkproduktion. Kor växer snabbt, vuxna kor väger ofta upp till 800 kilo. De har en körsbärsröd, ibland rödaktig färg. Stark, harmoniskt byggd kropp med bred bröstkorg och litet huvud. Djuren är väl anpassade till väderförhållandena i Volga-regionen, de ställer inga krav på inhysning och utfodring och har inga genetiska anlag för leukemi. Slaktutbytet av högkvalitativt kött kan vara upp till 60 %, och det årliga mjölkutbytet kan i vissa fall vara 5 000-8 000 kg. Förutom i Volga-regionen föds rasen även upp i Basjkirien och Tatarstan.

Hereford

Betyg: 4.8

Hereford är en av lantbrukarnas favoritraser för köttproduktion. Den kombinerar hög produktivitet, anspråkslöshet och hög vikt. Utmärkt för gödning i naturliga förhållanden. Herefords har sitt ursprung i lokala nötkreatur i det engelska grevskapet Herefordshire, där bönder har korsat varandra i flera århundraden. Sedan 1800-talet har korna förbättrats ytterligare, denna gång i Kanada och USA, varifrån de har spridits nästan över hela världen. Ungefär 850 kg och kraftig, kraftig kroppsbyggnad. Mörkröd mast och vitt huvud. De är tåliga, har ett lugnt temperament och en lång livslängd. Slaktutbytet kan vara upp till 70 %, köttet är marmorerat och anses vara ett av de bästa i världen när det gäller biffar. Dess skinn är också högt värderat på grund av sin styrka och motståndskraft. De producerar lite mjölk – högst 1 200 kg per år – och de mjölkas vanligtvis inte, utan mjölken används för att föda sin avkomma. Herefords föds upp i 50 länder i världen och kom till Sverige i början av 1900-talet.

Belgiskt blått

Betyg: 4.9

Rasen har funnits i Belgien sedan 1700-talet, och den har fötts upp genom korsning av Shorthorn- och Friesian-kor. På 1800-talet korsades korna med Charolais-tjurar för att öka deras köttvärde. Men den fick sin nuvarande form något senare, på grund av en genetisk mutation som ledde till ökad muskeltillväxt. Kor med denna mutation har introducerats i stor utsträckning genom avel. Som namnet antyder är den blåvita rasen huvudsakligen blå, även om andra färger också kan förekomma. Håret är nästan helt borta och stora runda muskler syns tydligt under den tunna huden. Denna sista egenskap ger den ett unikt utseende som gör att den inte går att skilja från andra raser. Vuxna kor väger ungefär 900 kg. Trots sin imponerande storlek och sitt skrämmande utseende är Belgian Blue känd för sitt lugna och lättsamma temperament. Den mest populära rasen i Västeuropa, men i Sverige betraktas den fortfarande som exotisk. Korna är krävande, men deras höga grad av omsorg kompenseras mer än väl av deras produktivitet: de uppnår en slaktutbyte på 80 % och ger upp till 4 500 liter mjölk per år med en genomsnittlig fetthalt på 3,5-4,5 %.

Nötkreatur

Betyg: 5.0

Chianina eller Chianese är en av de äldsta raserna i världen, enligt historiska uppgifter har den fötts upp av etruskerna i Italien sedan 800-talet f.Kr. Fram till slutet av 1900-talet användes djuren oftast i jordbruket på grund av sin styrka och uthållighet, men i och med mekaniseringen har aveln inriktats på att förbättra köttets egenskaper. Kian är den överlägset största och längsta av husdjuren. En vuxen fågel kan bli 1,5 meter lång och väger ett ton eller mer. Den är i allmänhet beige eller gräddfärgad, har en rundad kropp och långa ben. Avkastningen av slaktkött är 65 %. Korna producerar bara tillräckligt med mjölk för att mata sina kalvar och slutar sedan att laktera. Kött från Chianina används för att göra den berömda florentinska steken. Rasen är krävande att ta hand om, för att få kött av hög kvalitet övervakar experter noggrant djurens tillstånd. Förutom i den italienska provinsen Umbrien föds Kian-rasen upp i Kanada och Latinamerika.