Hur du slutar kontrollera allting

Den första frågan som dyker upp i läsarens huvud är ”Varför måste man sluta kontrollera allting??”Förmåga till kontroll, viljestyrka, självkontroll är avgörande för den personliga mognaden. Att kontrollera sina behov och spontana reaktioner innebär att förutse och hantera sitt liv och är nyckeln till ett tillfredsställande liv där osäkerheten minimeras. Förmågan att kontrollera påverkar om en person kommer att uppnå sina livsmål och vara effektiv i sitt yrke, personliga eller sociala liv.

I själva verket har alla människor ett behov av kontroll, det hjälper dem att överleva, genom att minimera riskerna. Men det varierar i vilken grad detta behov kommer till uttryck. Ibland kan den överskrida förnuftets gränser och övergå till total överkontroll, vilket inte hjälper personen utan hindrar honom/henne.

Önskan att hela tiden ha fingret på pulsen, att ha makt över alla processer, både interna och externa, är förenad med ständig rädsla, skuldkänslor när något har gått fel, missnöje med sig själv och sin omgivning, ökad irritabilitet.

Överkontrollanter är oförmögna att låta saker och ting glida iväg, inte kan anpassa sig till den ständigt föränderliga verklighetenoch när vi ställs inför saker som inte kan kontrolleras (sjukdom, död, force majeure osv.) är vi helt hjälplösa.

Intern kontroll. Jag har kontroll över mig själv

I en hälsosam situation analyserar en person sina handlingar, tankar och deras konsekvenser. PåPå grundval av denna analys avgör han/hon om de beslut han/hon fattar är rätt eller fel. Han/hon anpassar sedan sitt beteende i enlighet med detta. Detta är en normal, konstruktiv intern kontroll.

Att försöka kontrollera sig själv, kontrollera sitt inre tillstånd – en mogen människas normala beteende.Men när en person håller sina känslor i schack, inte tillåter sig själv att uttrycka sig spontant och undertrycker sin naturlighet – det tyder på destruktiv kontroll. Han är okunnig om sina känslor och kroppsliga uttryck och lär sig redan i barndomen att. Överkontrollanter växer vanligtvis upp från barn som har skambelagts för sina känslor (”Sluta gråta – gör inte mamma upprörd”), som reagerar negativt på spontana uttryck (”Uppför dig”, ”Skrik inte – du är inte i skogen”) eller som helt enkelt visar lite intresse för barnets känslor och känslor. Gradvis vänjer sig ett sådant barn vid det faktum att hans känslor inte är viktiga och till och med farliga, eftersom hans mamma kanske inte tycker om honom om han gråter, gör buller, busar, gör sig illa, t.. beter sig på ett åldersanpassat sätt. Man måste lära sig att anpassa sig till andra och helst sluta känna någonting alls. Med denna attityd går han in i vuxenlivet och anser att det enda effektiva sättet att interagera med sin omvärld är att undertrycka sig själv, sitt jag. Detta är det enda sättet att överleva och att inte dra på sig vrede och förbittring från andra viktiga personer för honom.

Det visar sig att behovet av att hålla allt under kontroll är en psykisk försvarsmekanism som föddes i barndomen. Den var ursprungligen adaptiv, dvs.. säkerställde möjligheten till överlevnad. Men gradvis förvandlas till allsmäktig kontroll (en psykologisk term som syftar på en omedveten tro på att man kan kontrollera allting) och har blivit det enda möjliga scenariot för att leva och interagera med sig själv och andra.

Baksidan av detta beteende är överdriven kyla, stressad självständighet och otillgänglighet för nära kontakt. En person som knappt känner sig själv, har liten förmåga att förstå och känna empati för andra. Hamnar i ensamhet.

De negativa konsekvenserna av den inre överdrivna kontrollen omfattar också olika psykosomatiska sjukdomar. Eftersom de känslor som inte släpps utåt stannar kvar i kroppen i form av muskelspänningar, kramper osv.. Oförmågan att reagera på kroppsliga signaler och viljan att undertrycka dem har också allvarliga konsekvenser för hälsan. Ignorerar hunger, trötthet och andra behov. Resultatet är en person som ofta blir sjuk, lider av sömnlöshet, ätstörningar osv..

Extern styrning. Jag har kontroll över andra

Det akuta kontrollbehovet är sällan begränsat till en själv och sträcker sig oftast till andra. Individen känner ett behov av att kontrollera inte bara sitt inre tillstånd utan också hela den omgivande verkligheten – att ha en hand på pulsen, att ha auktoritet över alla processer. Detta gör det lättare för dem att hantera det okända, vilket leder till en känsla av hjälplöshet och outhärdlig ångest.

Total kontroll blir ett sätt att hantera dessa smärtsamma upplevelser. Om du noggrant beräknar alla risker och förbereder dig för alla tänkbara eventualiteter kan du känna dig trygg och säker i resultatet. Detta beteendemönster är vanligtvis dominerande hos överkontrollanter. Därför bör de alltid veta var deras barn och make befinner sig och vad deras underordnade gör. De är förberedda på alla frågor som de kan få på en anställningsintervju, de kan inte leva utan en planerare som listar alla sina uppgifter och arbetsuppgifter, de har alltid nödnummer redo att dela ut osv..

Att vara väl förberedd, kunna planera och ta ansvar för sitt liv är inte dåligt i sig självt. Men som allt annat i våra liv har denna överdrivna externa kontroll en annan sida – överansvar, perfektionism och behovet av att kontrollera andra.

Kontrollerande och överbeskyddande

Ofta presenteras kontrollbegäret under en sås av omsorg.Överkontrollanten försöker att inte tappa bort saker och ting, att se till att barnen har gjort sina läxor, att mannen har ätit sin lunch, att mamman har köpt rätt medicin osv..”Alla nära och kära faller offer för den överbeskyddande vård som maskeras som kontroll. Det hindrar dem från att ta ansvar för sina egna liv och misstag och berövar dem deras självständighet. Kontrollen kommer från ångest och hjälplöshet som orsakas av att den överkontrollerande personen inte litar på sig själv, sina nära och kära eller livet i allmänhet. Den yttre verkligheten är för osäker för honom, människor är bara en fångst, de kan svika honom när som helst. Men om han kan se saker och ting med egna ögon kan han få en viss sinnesfrid. Personen lägger sig i den älskades liv och övervakar allt som händer.. Det ger honom en känsla av att han kan påverka livet och skydda sig mot det oväntade.

Kontroll och makt

Ibland är det inte ångest som styr andra, utan en önskan att kontrollera andra människors liv. I de flesta fall erkänns inte detta behov av makt och kan för dem själva eller andra framstå som en önskan om omsorg och en genuin vilja att hjälpa.

Att vara medveten om alla händelser som inträffar i en partners, föräldrars eller barns liv, lindrar inte bara onödig ångest, utan gör det också möjligt att manipulera.

En enkel fråga som ”Hur mår du??”,” ”Var har du varit??”Vad har du gjort i dag??”kanske inte är ett genuint intresse. Bakom detta ligger en önskan att veta vad som händer i den andras liv, att vara medveten om vad som händer i deras liv. Denna önskan att kontrollera andras liv genom omsorg är inget mindre än manipulation.

Det är lätt att skilja mellan sund kontroll och tvångsmässig kontroll. Om du hjälper och tar hand om en person som har bett om hjälp, är detta det viktigaste kriteriet för att avgöra om det är lämpligt.

Personer med en tendens till överkontroll

1. Människor med låg självkänsla: Genom att kontrollera och lägga sig i andras liv slipper de rädslan för att bli förbisedda och värderade.

2. Personer med hög självkänsla: de tenderar att se ner på andra och nedvärdera andra, så de är nedlåtande mot dem.

3. Narcissistiska personer: genom att kontrollera andra stärker de sin känsla av omnipotens och grandiositet.

4. Stela personligheter: de har mycket svårt att anpassa sig till snabbt föränderliga omständigheter, inget skrämmer dem som det okända; kontroll blir ett sätt att undvika onödig stress.

Hur man lossar greppet

1. Det första steget är att se och erkänna det.Tänk på hur stark din inre kontrollant är? Håller du dig ofta tillbaka, känner du dig ofta hämmad??

2. Bli medveten om hur den inre kontrollanten kontrollerar dig och din omgivning. Undersök varje område i ditt liv i tur och ordning – din familj, ditt arbete, dina vänner, din ekonomi och så vidare.. Observera var du överkontrollerar. Fundera över vilka rädslor eller behov som ligger bakom önskan att kontrollera dig själv eller någon närstående.

3. Gör sedan en inventering av dina kontrollerande beteenden. Ta reda på vad du kan påverka och var kontroll är användbar och var den är skadlig.

4. Det viktiga att komma ihåg här är att det bara är dina handlingar som kan kontrolleras, reaktioner och attityder till personer och händelser. Allt annat, inklusive andra människors liv, går inte att kontrollera. Så erkänner du andra människors rätt att leva som de vill. Tro inte att dina nära och kära är hjälplösa och att utan din spark kommer planeten att sluta snurra och livet att upphöra. Ansvara endast för dig själv och dina beslut.

5. Vara hjälpsam, Men se först till att du verkligen behöver det – kränk inte de psykologiska gränserna för din omgivning.

6. Om du har ett starkt behov av att ha kontroll, tänk då på de sekundära fördelar som du får av det.Om du tillåter dig själv att påverka någons liv kanske du försöker få dem att följa dig helt och hållet. Eller så får du rätt att betrakta dig själv som ett offer (jag ger dig allt och du ger mig…) och från den positionen kan du anklaga och manipulera.

7. Observera dig själv under hela dagen, och så snart du märker att du ”glider” in i en vanemässig kontrollstrategi, stoppa dig själv.

Källor:

”Att bryta sig loss från medberoendefällan”, J.K. Rowling. OCH B. Wanhold