De 15 bästa sevärdheterna i Pakistan

*Recension av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte en annons och fungerar inte som en vägledning för inköp. Specialistrådgivning krävs före köpet.

Pakistan är inte ett populärt turistmål. Vissa delar av landet är farliga att besöka på grund av militära konflikter. Men fästningen nära Tibet är hemvist för många kulturer och civilisationer som har funnits i regionen i 5000 år. Turistinfrastrukturen finns i Pakistans huvudstad Islamabad samt i städerna Lahore och Karachi.

Rangordning av de bästa sevärdheterna i Pakistan

Nominering	plats	Landmärke	Betyg
Rangordning av de bästa sevärdheterna i Pakistan	1	Lahore-fästningen	5.0
2	Faisal-moskén	4.9
3	Badshahi-moskén	4.8
4	Rohtas fästning	4.7
5	Jinnah Mausoleum	4.7
6	Wazir Khan-moskén	4.7
7	Mohatta-palatset	4.6
8	Shalimar Gardens	4.5
9	Mohenjo-Daro	4.4
10	Fästningen Baltit	4.3
11	Museet i Lahore	4.3
12	Derawar	4.2
13	Reservoaren Rawal	4.2
14	Den antika staden Taxila	4.1
15	Daman-e Koh	4.0

Lahore-fästningen

Betyg: 5.0

Det första du bör besöka i Pakistan är fästningen i staden Lahore. Detta landmärke har en rik historia. Den byggdes för första gången på 1100-talet, då var fästningen residens för Muhammad Guri, en erövrare av Gurid-familjen. Eftersom vägarna mellan Persien, Indien och Tibet passerade genom Lahore erövrades, förstördes och återuppbyggdes fästningen många gånger.

Den fick sin nuvarande form på 1600-talet, under mogulkejsaren Akbars regeringstid. Slottet, som byggdes på hans initiativ, har överträffat alla tidigare versioner. Den är byggd av sandsten och bränt tegel, är trapetsformad och omfattar cirka 20 hektar. Det som gör denna plats så intressant är dess ovanliga arkitektur. Dessutom är fästningen känd för sin trädgård med vattenfall och dekorativa dammar.

Pearl-moskén, en vacker byggnad av Aleppo-glas och vit marmor, ligger i den västra delen av Lahore-fästningen. Den ligger nära Amalgiriporten, huvudingången till fästningen. Under sikhtiden användes moskén som en byggnad för statskassan, men har nu återfått sin religiösa betydelse.

Faisal-moskén

Bedömning av attraktionen: 4.9

Denna moské är den största i Pakistan. Ligger i huvudstaden Islamabad. Den är 5 000 kvadratmeter stor och rymmer 300 000 besökare samtidigt. Anledningen till att denna enorma moské byggdes var ett besök av kung Feisal av Saudiarabien på den tiden. Han föreslog byggnaden och finansierade dess uppförande. Moskén, som ritades av den turkiska arkitekten Vedat Dalokai, färdigställdes 1986.

Det första som genast faller i ögonen är moskéns ovanliga form. Byggnadens unika utseende är en referens till bilden av beduintältet, en symbol för nomadernas hårda men fria liv. Huvudbyggnaden med valmat tak har plats för 10 000 personer. Den har inga kupoler eller valv och är omgiven av fyra minareter – smala torn som är 90 meter höga. Byggnaden lockar turister, men de är inte de enda som kommer hit: tusentals muslimer från Islamabad besöker moskén för dagliga böner.

Badshahi-moskén

Bedömning av attraktionen: 4.8

Den näst största moskén i Pakistan ligger i Lahore. Den byggdes på 1600-talet under Aurangzeb, den siste av moguldynastin. Detta landmärke är alltså den sista arkitektoniska prestationen från mogultiden och dess viktigaste monument. Moskén användes som förråd när Lahore invaderades av sikherna på 1800-talet. Efter Pakistans självständighet återställdes den och har återigen uppfyllt sitt religiösa syfte.

Landmärket ligger mittemot Lahore-fästningen. Moskén är byggd på en hög plattform som höjer sig över staden. För att nå huvudentrén måste du gå uppför 22 trappor. Tre vita kupoler tornar upp sig över bönehallen. Moskén har åtta röda minareter som kontrasterar mot de röda minareterna. Minareterna har också vita kupoler. Det finns två hallar inuti – en nära och en långt borta.

I moskén finns också ett litet museum som innehåller reliker med anknytning till islam. Den ligger i det övre skiktet vid huvudentrén. Totalt 27 föremål visas bakom glasmontrarna, bland annat profeten Muhammeds gröna turban.

Rohtas fästning

Bedömning av attraktionen: 4.7

Rohtas-fästningen byggdes på 1500-talet av den muslimske befälhavaren Sher Shah. Den stora ringvägen passerade i närheten av den. Huvudsyftet med byggnaden var att skydda området från Humayun, den andra av mogulerna. Landmärket är uppkallat efter slaget vid Rohtas, där Sher Shah besegrade mogulernas armé. Humayun kunde inte erövra fästningen eftersom den besegrades av en förrädare som öppnade portarna för sina soldater.

Rohtas murar är upp till 18 meter höga. Deras totala längd är upp till 4 km. För att skydda fästningen från fienden byggdes 68 bastioner i form av en halvcirkel längs murarna. Flera sandstensportar på båda sidor ger tillträde. Fästningen var en modell av ointaglighet när den byggdes, och efter erövringen byggde mogulerna många byggnader efter dess mönster. Byggnaden tillhör nu Pakistan och är öppen för turister som vill beundra dess storslagenhet.

Jinnah Mausoleum

Bedömning av synen: 4.7

Karachi, en hamnstad i södra Pakistan, har graven för landets grundare Muhammad Ali Jinnah. Den byggdes för inte så länge sedan, på 1960-talet, och den har fått ett modernt utseende sedan 1970. Den är byggd av vit marmor. Moriska valv på fyra sidor av byggnaden ger tillträde till det inre. Huvudattraktionen är den gigantiska kupolen, som också är gjord av marmor.

Graven står på en 4 meter hög plattform som är omgiven av en park. Byggnadens form är en kvadrat med sidor på 75 meter. Kupolen är 43 meter hög, och den har en utsikt över hela staden och är synlig från alla håll. En stor kristallkrona som Kina gav till Pakistan som gåva hänger där inne och en silverplakett av Muhammad Jinnah finns också där inne. För att hedra nationens grundare besöks helgedomen av tusentals pakistanier varje dag.

Wazir Khan-moskén

Bedömning av attraktionen: 4.7

Denna moské uppfördes i Lahore under Shah Jahan, mogulkejsaren. Byggnadsarbetet inleddes 1634-1635 och inom sju år var byggnaden färdig. Moskén fick sitt namn efter guvernören i Lahore, som kallades Wazir Khan – det första av orden betyder ”minister”. Byggnadsstilen är typisk mogulisk och byggnadens fasad är dekorerad med ett stort antal fresker av hantverkare från Lahorea.

På innergården finns graven för kung Syed Muhammad Ishaq, som bodde i Lahore. Ingången till moskén flankeras på båda sidor av kupolformade torn. Invändigt har landmärket samma utseende som det hade för 400 år sedan. Den används fortfarande för gudstjänster och turisterna kan bara gå in i den mellan gudstjänsterna. Moskén besöks av muslimer från andra länder, men även av historiskt intresserade och av människor som bara gillar ovanliga platser.

Mohatta-palatset

Bedömning av sevärdheterna: 4.6

Palatset byggdes 1927 som bostad för Mohatta, en affärsman från Marwar. Beläget i Karachi. Den är 1 720 kvadratmeter stor och består huvudsakligen av bågformade fönster med färgat glas, nio kupoler, ledstänger och balustrader med blommor. Trapporna, eldstäderna och möblerna i huset är gjorda av teak.

Efter Pakistans självständighet 1947 var palatset hemvist för landets utrikesministerium. 1964 övertogs byggnaden av Fatima Jinnah, lillasyster till statens grundare Muhammad Ali. Efter Fatimas död ägdes palatset av hennes syster Shirin Bai, som bodde där fram till sin död 1980. Efter att den togs över av Sindh-provinsen och omvandlades till en turistattraktion inom fyra år var den stängd för allmänheten fram till 1995.

Det finns rymliga rum på bottenvåningen där turisterna kan koppla av. Den vetter mot en terrass där du kan beundra stadens panorama. Du kan också vandra genom de underjordiska tunnlar som ursprungligen byggdes för att föra dig säkert till palatset för Mohattas hustru.

Shalimar Gardens

Sight rating: 4.5

Shalimar Gardens, ett av UNESCO:s världsarv i Lahore. Inrättades 1641-1642, under kejsaren Shah Jahan, för att visa upp mogulväldets makt. Moskéer och palats, prydnadsdammar och vattenfall ligger i trädgården. De har geometriskt perfekta proportioner och framträder tydligt i det ödsliga landskapet.

Shalimar består av tre terrasser, var och en 4-5 meter högre än den andra. För att ge växter i ett torrt klimat näring har trädgården en vattenkanal från Himalayas fot. Tack vare detta har den rikligt med vatten: fontäner, pooler, källor. Tillsammans med grönska påminner denna bild om en islamisk bild av himlen, en referens som trädgårdens skapare verkar ha i åtanke. De dominerande växterna är cypresser, som symboliserar evighet, och citrusträd, vars blommor symboliserar ungdom. Detta bidrar till den filosofiska innebörden bakom trädgården.

Mohenjo-Daro

Betyg på landmärke: 4.4

Mohenjo-Daro är en gammal ruinstad som byggdes omkring 2600 f.Kr. Tillhörde Indus-dalens civilisation, Indus eller Harrapa. Staden tros ha varit ett administrativt centrum där hantverk och handel blomstrade. Ett halvt årtusende efter byggandet av Mohenjo-Daro föll civilisationen i förfall och staden blev öde. Det finns olika teorier om orsaken till dess undergång – en översvämning, en arisk invasion, vissa föreslår till och med en kärnvapenexplosion.

De kvarvarande ruinerna täcker cirka 250 hektar. Platsen har ett mycket tjockt kulturlager, upp till 20 meter tjockt. Det finns två delar av bosättningen, det rektangulära citadellet och den nedre staden, båda omgivna av höga murar som måste ha skyddat invånarna från översvämningar. Mohenjo-Daro tros ha haft en befolkning på cirka 35 000 personer. Nu finns det inga beboeliga byggnader kvar och ruinerna existerar endast som ett historiskt monument och en turistattraktion.

Baltit-fästningen

Bedömning av attraktionen: 4.3

Fort Baltit är ett tibetanskt bergsfort som ligger i norra delen av Pakistan. Byggnaden har funnits i 700 år, med anor från 1300-talet. Den tibetanska arkitekturen som är typisk för byggnaden ger den ett ovanligt och märkligt utseende. För sin tid var den dock mycket praktisk och kombinerade funktionalitet med skydd. Dalen nedanför är tydligt synlig från dess väggar, vilket ger den en strategisk betydelse.

Fortet är ett monument över feodalstaten Hunza, ett litet khanat i Tibet i nuvarande Pakistan. Fästningen är en symbol för hunnernas styrka och skicklighet. Strukturen har bara blivit mer komplex med tiden, eftersom varje härskare har lagt till sina egna detaljer.

Khanatet föll i förfall och på 1900-talet var fästningen övergiven och skulle snart förstöras. Fortet har dock bevarats och restaurerats som ett gammalt kulturminne och bevarandet övervakas av de nuvarande medlemmarna av Hunz-stammen. Därför lockar detta landmärke fortfarande turister än idag.

Museet i Lahore

Bedömning av synen: 4.3

Lahore Museum grundades 1864 och är ett av de äldsta museerna i Sydasien. Den har funnits i den moderna byggnaden sedan 1894 – innan dess fanns utställningarna i Punjab Exhibition Hall. En av museets första kuratorer var Rudyard Kiplings far, John Kipling.

Lahore Museum har arkeologiska föremål från olika epoker – från civilisationens början till medeltiden. Här förvaras hantverk, konst och historiska artefakter. Intressant är också samlingen av antika grekiska och moguliska mynt. I museet finns dörrar och andra träarbeten av sikherna. En av de mest kända utställningarna är Gandharas svältande Buddha.

Lahore-museet har funnit sin spegelbild i världskulturen, inte bara i den pakistanska kulturen. Det är också platsen för romanen Kim, som skrevs av Rudyard Kipling 1901.

Derawar

Betyg på attraktion: 4.2

Den ointagliga fästningen Derawar ligger på gränsen mellan Pakistan och Indien. Strukturen är kvadratisk i plan och består av 40 runda torn som är sammanbundna med vallar. Murarna är 30 meter höga och en och en halv kilometer långa. Det finns också underjordiska nivåer som det berättas olika historier om.

Byggnaderna i området har byggts upp successivt under många århundraden. Det första fortet är från mogulerna. Den nuvarande byggnaden började byggas 1733, när Abbasi-dynastin styrde. Slottet var bebott på 1900-talet och höll fortfarande på att byggas om. Det var först i slutet av förra seklet som militären övergav fortet. Turister kan nu röra sig fritt i citadellet.

Numera är fästningen i dåligt skick. De underjordiska labyrinterna har till stor del kollapsat och tornen börjar också falla sönder. Restaureringen har inte skötts väl av lokalbefolkningen, och det är oklart om Unesco hjälper dem. Därför är Derawar en attraktion som är värd att besöka innan den försvinner från jordens yta.

Reservoaren Rawal

Bedömning av attraktionen: 4.2

Det är också en plats i Pakistan där du kan koppla av efter en ansträngande vandring genom historiska platser. Rawal är en reservoar som förser de pakistanska städerna Rawalpindi och Islamabad med vatten. Området runt reservoaren är anlagd – det finns trädgårdar med träd som blommar vackert, gränder och picknickplatser. Du kan fiska från stranden eller ta en båttur runt reservoaren. Här finns också privata dyk- och segelklubbar.

Reservoaren är också känd för sin rika fauna. Rawal är en utmärkt plats för att se vilda fåglar. Många gräsänder övervintrar här. I närheten ligger nationalparken Margalla Hills, där det finns tallar och vintergröna ekar och leoparder, vildsvin, rävar, schakaler, rovfåglar och ormar. Trots denna mångfald av djur finns det relativt säkra vandringsleder i parken.

Den antika staden Taxila

Bedömning av attraktionen: 4.1

I utkanten av Islamabad finns ruinerna av en gammal stad som var huvudstad för Gandharfolket i Indien. När Alexander den store erövrade Islamabad år 327 f.Kr. bodde människor fortfarande här. Många statyer av den store erövraren som gjorts av lokalbefolkningen påminner oss om detta. På 500-talet förstördes staden av den eftalitiska stammen, och den har inte återuppbyggts sedan dess.

Taksila är känt för sina unika Gandhara-skulpturer, sin ovanliga arkitektur och andra exempel på forntida konst. På den västra sidan finns en staty av Buddha och hans stenbilder. Dharmarajika Stupa i Taxila är intressant – det är Shakyamuni Buddhas begravningsplats. Strukturen består av en huvudbyggnad, några små kapell och ett kloster. Det finns andra byggnader som är värda att se, t.ex. kungens palats och Apsidal-templet.

Daman-e-Koh

Bedömning av synen: 4.0

Daman-e-Koh är en park på toppen av en av Margallabergen, som ligger några kilometer från Islamabad. Namnet kan översättas från urdu som ”kullens centrum”. Parken ligger 830 meter över havet, 150 meter högre än Pakistans huvudstad, och används som en utsiktsplats med utsikt över Islamabad. Det är en avkopplande plats för både turister och lokalbefolkningen.

Panoramautsikt över Islamabad i parkens södra del. Därifrån kan du beundra Rawal-reservoaren och Faisal-moskén, omgiven av gröna träd. Apor strövar ofta omkring i parken och geparder vandrar ibland in – dessa katter brukar inte attackera människor, så du behöver inte vara rädd för dem. I närheten ligger den högsta punkten i Margalla Hills, Pir Sohawa, 1100 meter över havet. Daman-e Koh kan snart vara ansluten till Pir Sohava med en linbana.