De 10 mest extrema sporterna

*Recension av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt och utgör inte en annons, och är inte heller avsett som en försäljningspresentation. Du bör rådgöra med en yrkesman innan du köper den.

Alla som är involverade i sporten har sina egna skäl för att göra detta. Det finns människor för vilka det inte är mer än en enkel fysisk övning, ett sätt att sträcka ut kroppen och hålla den i form. En del lockas av tävlingsmomentet och vill visa upp sina färdigheter i olika tävlingar. Vissa gillar att ta risker, att känna adrenalinkickar och att utsätta sig för situationer där överlevnaden endast beror på deras idrottsliga färdigheter. De sporter som beskrivs nedan är de mest extrema av dagens sporter.

Rankning av de mest extrema sporterna

Nominering	plats	produktnamn	rangordning
Rangordning av de mest extrema sporterna	1	Rodeo på en tjur	5.0
2	Heliski	4.9
3	Basejumping	4.8
4	Ridning	4.7
5	Slackline	4.6
6	Bergsklättring	4.5
7	Dykning i grottor	4.4
8	Paragliding	4.3
9	Streetlifting	4.2
10	Rafting	4.1

1:a plats: Bull Rodeo

Betyg: 5.0

Den första platsen för extrem och farlig rodeo, en traditionell sport bland amerikanska cowboys. Deltagarna måste rida på en tjur och stanna på den i 8 sekunder – djuret får inte stå stilla med en ryttare på ryggen, utan måste göra allt för att kasta ner honom. Ryttaren använder sporrar för att göra tjuren arg och skådespelet är tillräckligt spektakulärt. Förutom huvudtävlingen finns det många andra tävlingar – att ta ett djur med lasso eller fånga det och släppa det på marken.

Även skickliga tjurfäktare är inte immuna mot skador. Fallolyckor orsakar ofta ryggradsskador, frakturer och förskjutningar av armar och ben. Men det är mycket värre om djuret vänder sig mot ryttaren med all sin ilska. Många tävlande dör när en arg tjur spetsar dem med sina horn, trampar dem med sina hovar eller kastar en man så att han vrider nacken. För att förhindra detta finns det en tjurfäktare i arenan – en clown vars uppgift är att distrahera tjuren från den fallna cowboyen. Tjurfäktaren lyckas naturligtvis inte alltid, och i vissa fall är han ett offer.

Andra plats: Heliski

Betyg: 4.9

Heliskiing är den mest extrema skidsporten. Deltagarna lyfter i helikopter till en orörd bergssluttning, tar på sig skidorna och åker ner. Du kan kontrollera lutningen under flygningen, men det tar inte bort elementet av oförutsägbarhet – ingen vet vad som väntar på en oförberedd bana. Populära platser för skidåkning är bland annat Alperna, Island och Grönland, Alaska och Kanada, Nya Zeeland och andra bergsområden. I Sverige utövas sporten på Kamtjatka och i Kaukasus i Elbrusregionen.

Storleken på den grupp skidåkare som deltar samtidigt kan bero på helikopterns kapacitet. Det är vanligt att ha en guide som är bekant med den valda backen. Alla bör ta med sig en lavinsökare, en lavinsond, gräveredskap och annan utrustning för att söka efter människor som fastnat under snö.

Men ibland misslyckas alla försiktighetsåtgärder och skidlaget begravs under en lavin. Människor dör också när de faller ner i bergsklyftor, blir allvarligt skadade när de stöter på stenar och misslyckas med att bromsa. En helikopter övervakar hela tiden deltagarna; om vädret förändras kan guiden vägra att genomföra loppet. Kursens svårighetsgrad beräknas utifrån den svagaste deltagarens förmåga.

3:e plats: Basejumping

Betyg: 4.8

Base jumping är extrem fallskärmshoppning från höga markobjekt. Den första delen av namnet kommer från akronymen B.A.S.E., som kodar de viktigaste typerna av strukturer från vilka hoppare utgår: byggnad – byggnad, antenn – antenn, spännvidd – brospännvidd, jord – markyta. BASEPERS klättrar och hoppar i fallskärm från byggnader, kommunikationstorn och branta klippor och släpper från dem.

Basejumping skiljer sig från den vanliga fallskärmshoppningssporten där man hoppar från ett flygplan eller en helikopter genom att landa från en mycket lägre höjd. Bashoppare tar därför bara en fallskärm – det finns ingen tid att använda en reservfallskärm – och öppnar den under de första sekunderna av fallet.

Basejump kräver en snabb reaktionstid – en hoppare som tvekar innan fallskärmen fälls ut riskerar att dödas vid nedslaget på marken. Ju lägre höjd du hoppar från, desto högre är din skicklighet. Du måste också kunna flyga fallskärm, eftersom det ofta bara är möjligt att landa på ett begränsat område och vinden kan föra piloten långt därifrån.

4:e plats: Hästspel

Ranking: 4.7

Det är en ganska ny typ av extremsport – idén uppstod och genomfördes först 2005, när engelsmannen Daniel Fowler kom på hur han kunde öka hastigheten på sin bräda. För att göra detta spänner han fast en häst som drivs av en ryttare på en skateboard. Så kom ridsporten, som snabbt blev populär och officiellt erkänd.

Den största faran vid hästspel är att falla, vars skador kan jämföras med dem som uppstår vid ett höghastighetshopp från en bil. Det finns en speciell hästplåtdräkt för att skydda dem från skador. Idrottaren måste veta hur han eller hon ska hålla fast vid brädan, men också hur han eller hon ska kontrollera bogserlinan som är fäst vid djuret. Det krävs skicklighet av ryttaren, och inte vilken häst som helst duger.

Hästspelare tävlar inte bara i hastighet. De gör också spännande trick som att göra hårnålssvängar och övervinna naturliga och konstgjorda hinder. Det är nödvändigt att ryttaren, hästen och pensionären arbetar samordnat, annars kan stuntet sluta mycket illa för de sistnämnda. En sådan sammanhållning kräver vanligtvis långa perioder av gemensam träning.

5:e plats: Slackline

Betyg: 4.6

Sledding är att gå på en sling som är spänd mellan två punkter (kallade stationer) på en viss höjd. Det är ungefär som att gå på ett rep, den enda skillnaden är att inga speciella balanserare används, vilket ger mer frihet för armarna och gör det möjligt att utföra olika trick.

Nybörjare tränar vanligtvis på korta linor som är lågt spända ovanför marken. Linjens längd får i detta fall inte överstiga 40 meter, bredden kan vara 1,5-2,5 cm eller mer. Ibland går slackliners också över vattenytan – de måste vara tillräckligt djupa för att undvika att träffa botten vid ett eventuellt fall.

Extremsportare började med att klättra upp till stora höjder och gå längs långa stigar på mer än 40 meter. När han eller hon gör det visar han eller hon sin smidighet genom att utföra hopp, kullerbyttor, vändningar,… På högre höjder används vanligtvis säkringslinor som är fästade vid slingan, men i vissa fall tas de bort för att inte begränsa rörligheten. Då skulle slacklinern faktiskt riskera sitt liv på spåret.

6:e plats: Bergsklättring

Betyg: 4.5

Bergsklättrare är älskare av att klättra uppför berg och klippor och övervinna hinder på vägen till topparna. Tävlingsmålet kan vara höjden på klättringen, ruttens längd och svårighetsgraden. Förr i tiden, när inte alla bergstoppar hade besegrats, sökte klättrare efter ett sätt att klättra där ingen hade varit förut. Sedan väljer de den enklaste vägen till toppen. Nu när en enkel klätterväg inte är någon överraskning letar idrottarna efter nya, svårare och mer outforskade stigar.

Alpina länder – Italien, Tyskland, Österrike och Schweiz – anses vara sportens hemland. Eftersom erövringen av bergen började i Alperna kallas klättrare för bergsbestigare. När de olika alpina vägarna hade passerats riktade idrottarna sin uppmärksamhet mot andra bergssystem – Kaukasus, Tibet, Himalaya, nord- och sydamerikanska bergsryggar, Afrika och Nya Zeeland. 1953 bestigde nyzeeländaren Edmund Hillary och Norgei Tenzing från Nepal äntligen världens högsta berg, Everest.

På vägen till det höga målet finns det många faror för klättrarna. Eventuella laviner, där människor täcks av ett snölager som de inte kan fly från. Ofta är det fel på utrustningen som gör att löparna faller. På höga höjder är kylan farlig – temperaturen är så låg att den närmar sig människans uthållighetsgränser, och syrebrist. Everest och andra höga berg har ett ”dödsbälte” nära toppen – där ligger många frusna lik utan någon som kan städa upp och begrava dem. Vissa av de frusna kropparna har legat på plats i flera år och fungerar till och med som ett slags ”landmärke” på vägen för klättrare.

7:e plats: Grottdykning

Ranking: 4.4

Grottdykning, en typ av dykning där simmaren dyker in i grottfyllda vatten. Det görs vanligtvis av specialister – hydrospeleologer som utforskar underjorden – men det finns också extremsportare som älskar själva processen. Ett specialfall av livräddare som simmar i jakt på andra olyckliga dykare.

Grottdykning är ganska opopulärt jämfört med konventionell dykning. Skälet till detta är de unika utmaningar som dykare med nyckelpositioner står inför, nämligen mörkret, oförmågan att omedelbart stiga upp, den oförutsägbara rutten och risken för att bergsras som blockerar återresan. Mycket få människor vågar dyka i grottvattnet utan specialutrustning – syrgas och dyklampa.

För att undvika att gå vilse i de översvämmade grottornas labyrinter och att bli utan syre i fel ögonblick är det nödvändigt att planera dykresan noggrant. Dykare arbetar vanligtvis i team, där personer med lång erfarenhet av dykning bör ingå. Att simma ensam i en grotta är en uppgift för de få våghalsiga, men inte alla klarar sig tillbaka.

8:e intervallet: Paragliding

Betyg: 4.3

Pride gliding eller paragliding är en speciellt utformad fallskärmsflygning som utnyttjar stigande luftströmmar. Flygaren startar vanligen från en upphöjd position och försöker sedan fånga den uppvärmda luften som går upp i den övre atmosfären. Även om en paraglidare inte har någon motor kan flygningen, om den sköts på ett skickligt sätt, pågå i många timmar och tusentals kilometer kan då avverkas.

Alternativet till skärmflygning – hängflygning. Den kan bättre fånga vinden och flyger snabbare, men är tyngre och svårare att transportera. Fördelen med skärmflygning är att den lätt kan tas med i en ryggsäck, klättras upp till en lämplig kulle och startas därifrån.

Även om en korrekt tillverkad glidare ibland kan ge en säker landning även om piloten knappt styr den, skadas nybörjare ganska ofta. Att bära hjälm och en speciell dräkt är en bra säkerhetsåtgärd. Det är inte tillrådligt att flyga ensam om du inte har någon erfarenhet alls.

9:e plats: Streetlagging

Poäng : 4.2

Denna extremsport har sitt ursprung i idén att det går snabbare att glida på en skateboard när man ligger ner, inte när man står upp. Streetwalking är att gå ner på en väg med en bräda som pekar ner på sidan av ett berg eller en kulle. I det här fallet ligger tripparen i liggande ställning med huvudet bakåt och styr brädan med bål och ben medan han följer kursens svängar.

Streetlagging har sitt ursprung i USA på 1970-talet. Den första tävlingen slutade med ett stort antal skador på deltagarna och sporten förbjöds därför. Den fortsatte dock att utvecklas illegalt tills den blev tillåten igen, med krav på att bära utrustning som skyddar kroppen från skador.

Streetlifters körs ofta på motorvägar. Du måste kunna styra brädan lika bra som en bil och undvika kollisioner. Det svåraste är att bromsa i tid eftersom skateboarden inte har någon utrustning för det. Ofta måste idrottare krascha in i träd, stolpar och andra hinder för att stanna. Om en person glömmer att bära skyddsutrustning hamnar han eller hon ofta på sjukhus.

10:e plats: Rafting

Betyg: 4.1

Rafting är en sport där man åker forsränning på snabba och turbulenta bergsälvar. Idrottarna sitter på flottar, uppblåsbara båtar som rymmer 1-3 par personer. Detta är i första hand en kommersiell sport som inte nödvändigtvis kräver relevant erfarenhet för att delta.

De största utmaningarna vid forsränning är att övervinna forsar, styra båten i snabba strömmar, undvika hinder under körning. Det finns olika svårighetsgrader, från en till sex. Enskilda hinder klassificeras på samma sätt, men för dem börjar skalan på noll (0-6).

Faror väntar på forsarna vid vattenfall, virvelvågor och undervattensfickor. Naturligtvis är det en farlig sport för dem som inte kan simma. Om någon skadar sig finns det ofta ingen i närheten som kan hjälpa till – flottörerna simmar i bergen, långt från människorna. Rutter med svårighetsgrad 3-4 är endast lämpliga för dem som har simmat ett tag.