*Recension av de bästa enligt redaktörerna. Om urvalskriterierna. Detta material är subjektivt, inte avsett som reklam och fungerar inte som en vägledning för inköp. Samråd med en expert före köpet.
På dagens spelmarknad har strategigenren dåliga tider. ”Försteningen” av allt och alla, liksom den nya populariteten för rollspel och actionäventyrsspel, har lämnat främst strategiserier med en stor historia eller en mycket välrenommerad förläggare på marknaden.
Men om du gräver tillbaka i tiden kan du hitta projekt som är klassiker i genren, som har nya och intressanta mekanismer och som är roliga att spela än idag. Expertology Magazine ger dig en lista över de 15 mest intressanta strategierna från den gamla generationen, som har fått mycket beröm av både användare och kritiker under sin mer än 10-åriga historia.
Bedömning av de mest intressanta strategierna på PC
| Nominering | plats | titel | betygsättning |
| Kolla in de bästa spelen på PC | 1 | Mytologins tidsålder | 5.0 |
| 2 | Uppgång Nedgång | 4.9 | |
| 3 | Högsta befälhavare | 4.8 | |
| 4 | ”Bakom fiendens linjer | 4.7 | |
| 5 | Codename Panzers | 4.6 | |
| 6 | Star Wars: Imperiet i krig | 4.5 | |
| 7 | Världen i Conf
| 4.5 | |
| 8 | Nationernas uppkomst | 4.4 | |
| 9 | raetorianer | 4.3 | |
| 10 | Svart Vit | 4.3 | |
| 11 | Krigsfronten: Vändpunkt | 4.2 | |
| 12 | Battle Realms | 4.2 | |
| 13 | Rise of Nations: Legionernas krig | 4.1 | |
| 14 | Tom Clancy’s Endwar | 4.1 | |
| 15 | Wargame röd drake | 4.0 |
Mytologins tidsålder
Spelbetyg: 5.0
Det klassiska strategispelet Age of Mytholohy, som har mycket gemensamt med den ännu mer legendariska Age of Empires-serien, har inte gått obemärkt förbi. Projektet tar spelarna tillbaka till en forntida tid då världen styrdes av hedniska religioner och människor dyrkade en pantheon av gudar. Utvecklarna gjorde ett mycket smart drag genom att sammanföra grekiska, egyptiska, atlantiska (expansionspaketet The Titans), skandinaviska och kinesiska (expansionspaketet Tale of the Dragon) imperier i ett och samma spel – inte sedan 2002 har något projekt upprepat detta experiment.
Till skillnad från Age of Empires, där endast mänskliga och belägringsenheter finns tillgängliga, har Age of Mythology en rad mytiska varelser, inklusive mumier, gigantiska skarabéer, anubiter, mänskliga skorpioner, minotaurer, cykloper och mycket mer. Projektets främsta knep är att tillgången till mytiska enheter blir tillgänglig när du flyttar till en ny era och börjar dyrka en ny gud (från pantheonet av mindre gudar). Användbara passiva effekter tillämpas också på användarenheter, vilket gör att de kan öka sina truppers egenskaper eller ge dem produktionsförstärkningar. Projektet, tillsammans med alla dess tillägg, höjde i slutändan ribban för det klassiska strategispelet till den högsta nivån. Även om Warcraft III blev mycket populärt har Age of Mythology inte glömts bort än idag.
Uppgång Nedgång
Spelbetyg: 4.9
Ett actionfyllt strategispel i tredje person som fick högsta betyg av spelvärlden för sin otroliga spelupplevelse, som senare omtolkades till den andra delen av SpellForce. I Rise Fall-kampanjen fick publiken möjlighet att styra huvudpersonen, en krigsherre som från tid till annan leder sin fraktions trupper i strid mot sina fiender. Övergången till hjältekontroll kan inte kallas annat än imba – till och med i det mest kritiska ögonblicket, när den vanliga armén börjar få slut på trupper, kan du med hjälp av handlingssystemet slå ner mängder av fiender och återställa pariteten mellan parterna. Kritiker var faktiskt helt avskyvärda över blandningen av strategi och action. I slutändan kallade de lösningen ”djärv” och ”ganska originell”, men spelet var ”tråkigt och monotont”.
Om vi bortser från actionkomponenten börjar spelet väcka minnen av det magnifika Age of Mythology. Ja, själva miljön tar publiken till en inte så gammal tid och har sina rötter i konfrontationen mellan hjältar snarare än i dyrkan av gudar och globala civilisationskrig. Men det är möjligt att spåra de gemensamma dragen – vi vet i alla fall vad utvecklarna av Rise Fall inspirerades av. Efter 13 år är projektet fortfarande aktuellt i den offentliga debatten. Det är verkligen inte tal om några uppföljare eller omstarter, men vi bör ändå inte förlora hoppet om att vi en dag kommer att få besök av en ideologisk klon av ett fantastiskt spel.
Högsta befälhavare
Spelbetyg: 4.8
En annan representant för strategigenren från 2007, som blev den ideologiska efterföljaren till det populära spelet Total Annihilation. Supreme Commander utspelar sig i en futuristisk framtid där mänskligheten har gjort enorma vetenskapliga framsteg. Imperiets långa styre misskrediterades när en ny tekno-antropologisk symbiotras skapades – människor med cybernetiska förstärkningar och artificiell intelligens. I sin giriga önskan att förslava en ny ras av människor utlöste Imperiet ett krig som senare skulle sprida sig bortom en enda planets gränser. Så, uppdelade i tre fraktioner – Aeon, Cyban och OFZ – var och en med sina egna trosuppfattningar och fördomar, började människorna i det forna imperiet utrota varandra och förvandlade de en gång så vackra landskapen på jorden och de viktiga koloniserade planeterna till ruiner.
Supreme Commanders största fördel jämfört med alla andra projekt av detta slag är den stora variationen i taktik, vilket är en följd av den goda spelbalansen. Nästan alla enheter här är användbara och kan på ett betydande sätt påverka de strategiska stridssätten. Det finns få narrativa uppdrag, men de finns där, och dessutom perfekt utformade, på grund av vad på passagen av var och en av dem kan ta ca 2-3 timmar. En större uppdatering är också värd att nämna, efter ett år med en ny fraktion (Seraphim), en fullfjädrad berättelsekampanj och 110 (!) enheter av nya fordon. Därefter har utvecklarna släppt den andra delen av strategin av lika hög kvalitet och förtjänat en hedersplats i spelbranschens rika historia.
”Bakom fiendens linjer
Spelbetyg: 4.7
Strategispel av ukrainsk produktion, släpptes till försäljning 2004. För sin tid var dess prestanda oöverträffad: många västerländska spelpublikationer har berömt förlaget 1C:s skapelse högt och erkänt att det nästan var årets bästa utgåva bland sina jämnåriga. Det säger sig självt att fokus och genomförandeförmåga har gett Best Way beröm i den intima gemenskapen av strategifantaster.
Men vad var det som gjorde spelet så tilltalande för användaren?? Först och främst är det spelets betoning på realism. Om kroppen av en mänsklig enhet flyger in i en granat eller en brandgranat från en stridsvagn exploderar den helt enkelt. En träff på ett staket eller en hydda orsakar förödelse, och ett skott mot fiendens utrustning neutraliserar eller förstör den helt. Det är anmärkningsvärt att en övergiven men fortfarande ”levande” fiendens stridsvagnar, APC:er och andra fordon kan repareras och användas i strid. I spelet finns också ett system med skyddsrum, som lyder samma fysikaliska lagar (korrekt och sant) som de andra aspekterna.
Den andra och kanske viktigaste fördelen med ”Behind Enemy Lines” är att det finns fyra berättelsekampanjer – för Sovjetunionens, Storbritanniens, USA:s och Tysklands trupper. Alla utmärks av en genomtänkt och realistisk bild av vad som händer. Visuellt ser spelet också bra ut och, vilket är det mest glädjande av allt: det har inte glömts bort. Det är sant att utvecklingen, efter mer än 10 år, var i händerna på en annan studio.
Codename Panzers
Spelbetyg: 4.6
Ett starkt ungerskt projekt om andra världskriget med vissa likheter med World in Conf
Likheter med World in Conf
Star Wars: Imperiet i krig
Spelbetyg: 4.5
Empire at War, som släpptes 2006, togs emot varmt av Star Wars-fans: de var vana vid rollspel och skyttar, men upptäckte att ett så stort universum passar bra för strategigenren. Spelets unika karaktär ligger i den fantastiska kombinationen av flera mekanismer. Kombinerar strategiska och taktiska element med resurshantering och strider på planeter med heta rymdstrider.
Berättelsen i Star Wars: Empire at War utspelas traditionellt på begränsade platser, var mycket spännande och genomfördes i franchisens anda. Men i spelet fanns det en annan komponent: ett fritt kampanjläge, där du kan välja en av de två motsatta sidorna – Rebellalliansen eller Imperiet – och bestämma galaxens öde. Till stor sorg för alla fans som gillade spelet då och gillar det nu, har den nuvarande ägaren av serien (Electronic Arts) inte bråttom att utveckla serien i strategigenren. Kanske för att de inte vet hur de ska göra det, eller kanske för att de vill göra en liten vinst – man kan ju inte längre skruva på lootboxes. Om Lucas Arts hade fortsatt att existera hade Empire at War fått en uppföljare…I dagens verklighet finns det inte mycket att hoppas på.
Världen i Conf
Spelbetyg: 4.5
Ett spel med motiv från det legendariska Civi
Rise of Nations har på ett otroligt sätt försökt att undvika direkta jämförelser med pelarna i de turbaserade och realtidsbaserade strategiserierna genom att medvetet flytta fokus. Om spelarna i Total War fokuserar på hur världskartan förändras efter slaget, flyttar spelet fokus till vad som händer direkt på slagfältet. Och det är så här det är med Civi
Pretorianer
Spelbetyg: 4.3
Det tidiga 2000-talet var en ”guldålder” för utvecklare av strategispel i realtid, eftersom den nya grafiken gjorde det möjligt att skapa en snygg och acceptabel grafik med liten ansträngning samtidigt som man fokuserade på spelupplägget och berättandet av historier. Ja, och berättare har inte försökt så hårt: grunden för spelet tog skript av legender och myter, liksom de trovärdiga historiska händelser som kräver tolkning enligt konventionerna i spelet utförande. Ett av dessa nya projekt är Praetorians, ett spel som berättar om händelserna i Rom under Gaius Julius Caesar. Som huvudsaklig inspirationskälla använde manusförfattarna hans marschdagbok, som beskriver händelserna från intagandet av Gallien till inbördeskrigets slut.
Den viktigaste spelfunktionen i Praetorians var en mycket rolig funktion: de trupper som skickades för att attackera fienden kunde inte återkallas. Detta är ett mycket bra exempel på de principer som gällde för den tidens legioner, då reträtt ansågs vara en feg handling. Faktum är att alla enheter som skickas ut i strid kommer att kämpa till sista man, till priset av sina egna liv, för att avskräcka fienden. Detta begränsar i stort sett spelarens taktiska alternativ till att skicka ut reservtruppförstärkningar i strid. Det låter inte bra, men det är faktiskt ganska spännande – projektet lyckas skapa nya utmaningar för användarna, från det första till det sista uppdraget. Det är därför som Praetorians fortfarande minns strategifans med värme och nostalgi.
Svart Vit
Spelbetyg: 4.3
Ett ganska atypiskt projekt för spelindustrin, som kombinerar element av realtidsstrategi och gudssimulering. I likhet med Dungeon Keeper spelar Black White på frågor om Guds ingripande i bosättarnas liv. Men till skillnad från sin föregångare har idéerna här upphöjts till absoluta värden. Spelaren kunde välja mellan olika beteendemärken, om än i ett mycket begränsat urval av två motsatta värden. Hjälpa invånarna att klara av motgångar på alla möjliga sätt? Du är en god gud, prisad och vördad. Att ständigt utsätta dem för en brutal prövning och försöka skrämma dem? Du är en arg och vred gud som ingen annan än en galning kan frukta.
Trots moralens rakhet och målmedvetenhet får Black White inte användarna att bli uttråkade och uppfinna olika obsceniteter för sitt eget nöjes skull. Spelet har ett slutgiltigt mål som är att ta över de omgivande byarna under din outtröttliga kontroll. Med andra ord måste spelarna få byborna på platsen att dyrka dem – först då kan vi tala om ett lyckat historieläge. Men vägen och hastigheten för att uppnå detta tillstånd beror på användarnas beslut – det är där den strategiska komponenten i det aktuella projektet manifesteras.
Krigsfronten: Vändpunkt
Spelbetyg: 4.2
War Front: Turning Point är en ny version av en stor strategiserie med en alternativ historia, en klassisk nyversion och ett antal mycket coola funktioner som bidrar till realismen i upplevelsen. Spelets tidigare två delar, som skiljde sig mer negativt än positivt från konkurrenterna, tvingade utvecklarna att ta betydande risker både när det gäller berättelsen och spelupplägget. När kriget vänds upp och ner, när de allierade arméerna dödar Hitler och nazisterna utan ansträngning bryter igenom Storbritanniens försvar, stiger vansinnet till aldrig tidigare skådade nivåer.
Stödjer detta kaos och spelupplägg, inklusive många ovanliga enheter och möjligheten att välja en hjältefraktion (av 3 möjliga). Kontrollmekaniken är i sin tur verkligt klassisk och maktbalansen justeras på ett sätt som många moderna projekt visar. Varje enhet har en praktisk tillämpning och bär på en viss taktisk känsla. Till både spelares och kritikers stora belåtenhet har mekaniken för dynamiskt förändrat väder och tid på dygnet, samt dessa händelsers inverkan på spelvärlden, förbättrats. När det blir mörkt börjar platserna tända projektorer och annan belysning, vilket är till stor nytta för projektets historia. Men i regn och blåst har användaren och hans motståndare inte möjlighet att kalla på flygvapen, vilket beror på sannolikheten för att enheterna förloras i onödan under dåliga väderförhållanden. Allt detta och mycket mer skiljer Turning Point från den stora mängden strategispel från den tiden, och det är ännu mer obegripligt att spelet, liksom hela serien, helt enkelt har glömts bort.
Battle Realms
Spelbetyg: 4.2
Ett strategispel i realtid som stilistiskt liknar Warcraft III, men som är radikalt annorlunda i konceptet. På vissa sätt kan Battle Realms jämföras med Total War: Shogun – historien om konflikten här utvecklas som det bästa spelet från början av 2010-talet. Men omfattningen av serien som helhet, och handlingen i ett enskilt projekt, är sämre än Creative Assemblys hjärnspöke.
Huvudintresset för spelandet i Battle Realms var att utveckla sin egen armé. Medan alla strategispel i realtid har använt sig av samma mekanik som Dune (där enheter skapas av resurser), introducerar det här spelet ett nytt och oöverträffat rekryteringssystem. Kontentan är följande: för att skapa en krigare måste spelaren skicka en bonde för att utbildas, som i andra strategier fungerar som arbetskraft. Det vill säga, förutom materiella resurser ber spelet om en mänsklig resurs från användaren, vilket inte strider mot logiken i den verkliga världen (det är mycket konstigare när en trupp genereras ur tomma intet enligt den kanoniska spelkonventionen). Battle Realms är betydligt sämre än rivaler i genren, men intensiteten och den originella spelupplevelsen gör det till en av de mest intressanta strategierna i segmentet av spelindustrin.
Rise of Nations: Legionernas krig
Betyg på spelet: 4.1
Rise of Nations: War of Legions är ett utmärkt exempel på hur ett spel med en implementering som ligger nära Civi
I det nya Rise of Nations utspelar sig konflikten mellan tre fraktioner, som kännetecknas av följande:
- Skjutvapen med olika ångmaskiner (ett tydligt spår av steampunk-kulturen);
- magi och mytiska varelser;
- en blandning av utomjordisk teknologi och aztekisk kultur.
Naturligtvis har det globala budskapet om konflikter inte försvunnit någonstans: städer, gränser och utforskningsträdet (ersatt av epoker) finns fortfarande kvar. Ändrade den visuella stilen och identiteten för varje fraktion, ändrade tillvägagångssätt för taktiska och strategiska beslut, knutna till en perfekt kalibrerad balans av trupper. Och det verkar som om allt är bra, men handlingen kan inte upprepa designen och spelmekaniken. Strategi är dock en genre som kan existera utan en stark berättelse.
Tom Clancy’s Endwar
Spelbetyg: 4.1
Tom Clancy-spel har nästan alltid över 90 % sannolikhet för att ha en massa krumbukter som är värdelösa. Endwar, som tillhör den mest lämpliga genren för just detta, har dock visat sig vara tillräckligt bra både när det gäller berättelsen och genomförandet av spelinnovationer. Den globala konflikten som spelaren bjuds in att delta i har startats av alla sidor: USA, den europeiska koalitionen, Sverige och till och med Kina och Japan. Det är anmärkningsvärt att endast de tre första företrädarna för de motsatta sidorna nämns i denna del. De asiatiska företrädarna nämns inte alls i denna del från och med ordet ”överhuvudtaget”. Med all sannolikhet motiverades flytten av förhoppningar om en uppföljare till serien, men..
…drömmarna om att släppa nästa Endwar-kapitel är inte avsedda att bli sanna. Den första och enda delen av strategin försökte avvika från genrens standard genom att förankra kameran strikt på baksidan av de valda enheterna. Det visade sig vara mycket intressant: från och med nu kunde användaren bara förlita sig på vad han såg vid horisonten, och den taktiska layouten formades genom att regelbundet byta till olika enheter. För att öka uppslukandet i strategin har utvecklarna från Ubisoft Shanghai ”bultade” till gränssnittet röststyrning. Men den kunde bara känna igen engelskt tal, och bara i dess renaste uttal. Men efter att ha fått känna på det i ett par timmar fick spelarna en unik upplevelse och konstaterade att det verkligen låter dig känna dig som gruppledare.
Wargame röd drake
Spelbetyg: 4.0
Representativ för den anmärkningsvärda i sin enorma serie av strategier Wargame erbjuder en förändring av krigsskådeplatsen från den skogbevuxna och platta terrängen i Europa till öken kullar, ogenomtränglig djungel och träsk i Centralasien. Precis som i World of Conf
Vilken strategi på PC skulle du rekommendera som den mest intressanta och varför? Finns det några nya strategispel som är värda att utforska? Tack på förhand för dina rekommendationer!